Ledare. Andreas Gustavsson.

2020-10-01 03:00
Bild: Dagens ETC / Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Medierna är aktivister – utan att förstå det själva

Fundera på varför Dagens ETC kallas ”vänstertidning” av andra medier medan, säg, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet alltid är ”tidning”.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Högern maler på i kulturkriget. Lars Beckman (M) gick för långt när han kallade SVT:s korrespondent Carina Bergfeldt för ”S-debattör”, han tvingades backa, eller vad man nu ska kalla hans snurriga argument där han säger att han bara vill diskutera mediernas roll och inte enskilda journalister.

Även den moderata ledningen har en gräns. Den överskred notoriske Beckman, som anar en vänsteraktivist bakom varje inslag och rubrik som kommer från public service, med någon millimeter.

Annars är han ingen avfälling. Synen på public service och även andra medier som vänstervridna är utbredd hos Moderaterna, liksom hos Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna.

Sveriges konservativa, populistiska partier låter alltmer som konservativa, populistiska rörelser i USA, Ungern, Polen, Brasilien och andra länder där journalistik gradvis har kommit att definieras som ett hot snarare än som ett demokratins fundament.

Det är en djupt olustig utveckling.

Inte minst eftersom att den verkar vara omöjlig att bemöta. Medierna uppvisar inte alls en slagsida där borgerliga behandlas orättvist. Det är fakta. Men för populisterna är det alltid mer rationellt att ta fasta på statistiskt undermåliga undersökningar som bekräftar deras tes, eller på en starrig litania av Janne Josefsson där han ventilerar sin frustration över att inte kunna slänga n-ordet omkring sig och att bli konfronterad av ”en ung, svart tjej från P3”.

Men det stora problemet är inte att medieföraktande partister tycker att allt som inte är explicit höger är vänster. Det är att väldigt många andra gjort detta till sin norm.

Läsare och tittare och lyssnare.

Men även journalister.

Och vi som kallar oss vänster gör inte tillräckligt för att pressa tillbaka denna offensiv.

Hur långt har det inte gått?

När vi på allvar diskuterar om Donald Trump får för negativ rapportering i svenska medier, att han skulle misshandlas av en dold vänsteristisk agenda.

Presidenten använde debatten mot Joe Biden till att mobilisera en fascistisk milis. Han planterade idén om inbördeskrig. Vad skulle vara balanserad rapportering? Att vinkla det mot att han söker hjälp hos ansvarsfulla samhällsmedborgare för att återställa lag och ordning i städer som ockuperats av vänsterextremister och identitetspolitiska terrorister.

Ja, vem vet vad som gör kritikerna nöjda.

Har vi glömt att svenska medier ägs av borgerliga krafter?

Har vi accepterat den förskjutande manipulation som pågår?

Konsekvensen blir till sist en vänster som självdefinierar sig som apart särintresse i relation till ett medialt högerperspektiv som misstas för neutralt.

Och det handlar inte bara om vänster utom om den som till exempel drar slutsatser av all vetenskap runt klimatkrisen, eller om den som vägrar en vulgariserad debatt där förebyggande insatser mot kriminalitet förlöjligas.

Det finns ett alternativ.

Det är att slå tillbaka.

Kajsa Ekis Ekman gjorde det i sin ledare om opinionsundersökningar: ”Framgångar för högern blir rubriker, framgångar för vänstern hamnar i papperskorgen.”

Gissa om det vällt in sura borgerliga som avskyr att någon ruckar på ordningen.

Perfekt!

Dagens ETC börjar med en ojämlikhetsreporter för att svenska medier underpresterar vad gäller att förklara och granska den utveckling som orsakar växande klyftor.

Dagens ETC satsar på klimatjournalistik av samma anledning.

Svenska medier är inte subversiva vänsterfästen.

Svenska medier är borgerliga.

Utan att förstå det själva.

Bakom sina skyddsvallar – objektiviteten, flugan på väggen – upprätthåller man ett system som är i allt väsentligt högerpräglat.

Fundera på varför Dagens ETC kallas ”vänstertidning” av andra medier medan, säg, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet alltid är ”tidning”.

Det är ett slags hjärntvätt, droppe för droppe.

Anders Q Björkman klagar i Svenska Dagbladet över att journalister gör sig för aktiva:

”Ibland är texterna i sig oklanderliga, men den frekvens med vilken skribenten återkommer till sin käpphäst utstrålar aktivism.”

Ursäkta.

Hur många gånger får jag skriva om klimatkrisen?

En gång per månad?

Det finns en ”ängslighet i branschen” och journalister – Josefsson nämns – tycker att ”det har blivit lågt i tak”, skriver Björkman.

Han nämner genusrobotor, alltså program som räknar hur många kvinnor respektive män som nämns i artiklar. Det här verkar ofattbart många uppfatta som ett ominöst Matrix som snart utplånar den vita mannen ur offentligheten. Oklart varför de är så stressade, män abonnerar fortsatt på 70 procent av utrymmet.

Jag ska berätta vad som är aktivism.

Det är att göra sig passiv, oavsett vad som sker.

Det är också en handling, ett beslut.

Det är aktivism att hantera USA:s president som vilken politiker som helst.

Det är aktivism att prioritera den globala upphettningen som vilken nyhet som helst.

Det är aktivism att rapportera om svenska välfärdsföretag som vilka affärsverksamheter som helst.

Det är aktivism att göra sig blind för effekten av mediernas borgerliga ägarkoncentration.

Det är aktivism att tänka att det kanske ligger ett korn av sanning i kritiken mot Bergfeldt och samtidigt inte med ett ord nämna att SVT rekryterade Jennifer Wegerup, korrespondent i Italien, direkt från Moderaternas partiledarstab.

Det är aktivism att inte just nu dra parallellerna till högerpopulismens globala kampanj mot medier som ändå sporadiskt kan spritta till och ifrågasätta den borgerliga ideologins automatiska företräde.