Nästan femtio år efter min mormors död fick jag ärva hennes recensionsexemplar av en finsk poesisamling. Jag hann aldrig träffa min mormor, men jag vet att hon älskade litteratur och skrev recensioner åt bokhandeln hon jobbade i. 

Antologin samlar ett urval av finska och internationella kärleksdikter. Att försöka läsa boken är för mig lite som att försöka förstå kärleken själv. Jag kan vissa ord och känner igen andra. Många dikter har jag läst i svenska översättningar, som Sapfos Fragment 31.