Carina Särnqvist: Lita aldrig på en ideologi som inte ­lyssnar på sina fiender

Vi satt på rad – representanter för kommunen, staten, den ideella sektorn och den religiösa. Det var inte ett debattprogram på TV. Det var vid bardisken på Hillstreet, strax efter att stå up-komikern klivit av scenen efter en sista gliring åt Lindesbergs litenhet. Vi kände oss inte särskilt små eller obetydliga för det och vi skämdes inte över vår stad. 

Mycket ryms i ett samtal vid en bardisk; krogarnas öppettider, Martin Almgren, avhysningen av EU-migranter, statens våldsmonopol i relation till kommunernas självstyre, fri rörlighet för människor i en global värld, relationen mellan religion och politik och demokrati kontra anarki för att bara nämna några. Det var stora ämnen, svåra ämnen. De flesta snuddade vi bara vid. En sak återkom dock. Man behöver ha perspektiv så att man kan se samma sak från olika håll. Klarar man det upptäcker man att ”de andra” inte är så konstiga i alla fall, de har bara en annan utgångspunkt eller en annan prioritering. Om man orkar sätta sig in i deras sätt att tänka så förstår man mycket bättre varför de reagerar som de gör – och då kan man också prata om det och man kan behålla respekten för varandra.