Ledare. Lina Hjorth.

2016-06-14 04:00
Bild: Janerik Henriksson/TT

Leve leken och alla fina fritidspedagoger!

Leken hjälper oss att läka sår och bearbeta. Leken är helt enkelt bland det finaste vi kan ge våra barn, skriver Lina Hjorth.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Nu är det sommarlov och ungar över hela landet tillbringar sina dagar på fritids. En del ser sommarens fritidsvistelse som ett misslyckande och en symbol för orättvisor. Det är en konstig inställning tycker jag. Naturligtvis är barnfattigdom något vi ska bekämpa och visst tusan är det orättvist att vissa har råd att åka på lyxiga utlandsresor medan andra inte har råd med busskort. Men inte sjutton är det fel eller dåligt att vara på fritids. Fritids är fantastiskt. Det kan i alla fall vara det med rätt resurser.

Mina stora ungar blir nu för gamla för fritidsverksamhet och det är med viss sorg jag vinkar hejdå till denna fina kreativa värld. Tack alla ni engagerade och kreativa fritidspedagoger som målar och bygger kojor och tillverkar smycken och spelar in långfilm och gör musik. Och inte minst finns där som goda lyssnande förebilder som bygger barnen och deras relationer. Jag vet att det inte bara är vi som haft turen att ha fina fritidspedagoger utan att ni är många där ute. Ni sliter alldeles för ofta i skymundan och med för lite resurser. I ett samhälle med fokus på produktivitet och mätbara kunskaper ligger strålkastarens ljus på skolan, resultaten och lärarna vars status och löner ska höjas. Och visst finns mycket att göra för skolan och lärarna, men fritids då?


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Dagens fritidspedagoger kämpar i motvind. Antalet inskrivna barn är snart en halv miljon. Jämfört med drygt 100 000 för 25 år sedan. Barngruppernas storlek har mer än fördubblats. I flera kommuner ligger genomsnittet på 80-100 ungar per barngrupp. Pedagogerna har inte blivit fler i samma takt utan fått allt fler barn att ta hand om per anställd. Vad leder de stora grupperna till? Studier säger: Destruktiva lekar, barn som inte blir sedda, stärkande av traditionella könsmönster, konflikter och mobbing. Och så förstås personal som bränner ut sig.

Många fritidshem brister i verksamheten och ägnar sig mest åt barnpassning, säger Skolinspektionen i en granskning. Tacka sjutton för det med denna utveckling. Många fritidspedagoger säger detsamma och uttrycker sin förtvivlan över att inte kunna utföra sitt jobb så bra som de skulle kunna och vilja.

Hur ska vi rädda fritids då? Om du frågar stora delar av högern är svaret att i ännu större utsträckning göra fritids till en del av skolan. Ibland låter det på moderaterna som att de vill låta fritids ätas upp och bli skola helt och hållet. Som om det enda som skulle kunna höja fritids status och resurstilldelning är att det ... slutar vara fritids. Det vore en väldigt tråkig utveckling. Fritidsverksamheten är ofta redan inlemmad i skolverksamheten och har ett uttalat pedagogiskt ansvar att komplettera skolan. Det är bra på många sätt och för att kunna utföra det bra behövs mer resurser. Men fritids är i sitt esse varken barnförvaring eller en förlängd skola. Fritids är något mycket mer och väldigt viktigt.

Fritids ger utrymme till lek och kreativitet utan scheman och krav på prestation och stillasittande. Många är de forskare som framhåller lekens stora betydelse för barns utveckling. För lärandet naturligtvis; i leken växer språk och motorik och matematik. Men lekens betydelse är större. Leken och det kreativa mötet lär oss kompromissa, dela med oss och tränar empati och förståelse och fantasi. Leken hjälper oss att läka sår och bearbeta. Leken är helt enkelt bland det finaste vi kan ge våra barn. Och på fritids kan leken få hjälp av bra miljöer, material och pedagoger.

Särskilt viktig är leken och en bra fritidsverksamhet för alla barn som inte i sitt hem eller i sin tidiga barndom fått leka och utveckla sin kreativitet. Alla de ungar som på grund av krig och flykt eller en uppväxt med missbruk och psykisk ohälsa tvingats växa upp för tidigt. ”En stor utmaning för oss som arbetar i skolan med nyanlända barn är de ungar som inte fått möjlighet att leka” berättar en rektor. Skolsatsningar och kunskapsmätningar är helt enkelt otillräckligt. Vi behöver en stormsatsning på fritids och förskolan och fler goda pedagoger i dessa verksamheter.

En extra eloge nu i skolavslutningstider till alla fina fritidspedagoger och låt oss hoppas att vi någon gång får ett samhälle som uppvärderar barns lek och frihet. Lek är antivåldsarbete!

/ Lina Hjorth