BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Kritiken kommer både från höger och vänster. Å ena sidan anses kommunen satsa för mycket. Å andra sidan anses kommunen satsa för lite, eller på fel sätt. Eller så rör kritiken att det satsas över huvud taget. Gott så. Det är bra att olika röster tar plats i debatten. Och det är talande för Umeås historia att kulturen tar plats.
Kulturdebatten är viktig och förtjänar att tas på allvar. Även om Umeå satsar mest i landet råder det fortfarande en konflikt om både finansiering och politiska prioriteringar inom området. Men frågan som vi borde ställa oss är nog inte om kommunen satsar för mycket, för lite eller på fel sätt – utan vad som egentligen utgör ett hot mot kulturlivet.
Kapitalismen har splittrande effekter på progressiva krafters försök till motstånd och förändring. Så även bland de som kämpar för ett fritt kulturliv med plats för alla. När de – både utom- och inomparlamentariska – som förespråkar en stark kultursektor, kastar skit efter varandra
i stället för att driva kampen gemensamt, ger vi marknaden fritt spelrum att sätta agendan utifrån sina intressen.
I dag har vi en utomparlamentarisk vänster som tar ställning mot det parlamentariska arbetet utan att själva organisera sig för politisk förändring och en höger som påhejas av det privata näringslivet. Resultatet av motståndet blir en kritik mot de lokala beslutsfattare som har sett till att Umeå som kulturstad sticker ut i nationella jämförelser.
När offentligheten kritiseras från både höger och vänster för sin inblandning i finansieringen av kulturlivet, riskerar vi att underblåsa en allt större skepticism till ett gemensamhetens kulturliv. I stället ges vinstdrivande kulturaktörer och marknadsförespråkarna vatten på sin kvarn i frågan om att endast den självfinansierade kulturen har rätt att leva.
Följderna av motståndet kommer knappast att leda till mer statliga resurser till kulturlivet. Snarare riskerar konsekvensen bli att ansvaret för finansieringen överlåts till de enskilda. Och då kommer marknadskrafterna att styra vilken kultur som kan leva kvar. Givetvis är detta inte syftet från de personer från vänsterkanten som kritiserar kommunen, men det blir resultatet.
Vi ska vara stolta över att Umeå är den stad i Sverige som satsar mest på kultur. Att Umeå har ett rikt kulturliv och budgeterar betydligt generösare än andra jämförbara kommuner är inte en slump. Det är aktiv och medveten politik som ligger bakom en sådan prioritering.
Kampen för kulturens plats i kommunens budget måste vinnas varje år. I Umeå ser politiken egenvärdet av ett fritt kulturliv. Här är det också viktigt att våra offentliga medel är med och bidrar till både bildning och nöje till en bredd av människor. Inte till de med störst plånbok eller stort kulturellt kapital.
Det är knappast så att kommunen har ambitioner för Umeås kulturliv som borde oroa oss. Snarare borde vi oroa oss för vad som händer om försvararna av den offentligt finansierade kulturen äter upp sig själva i debatten. Den stora risken är då att scenen lämnas fri för marknaden. Det utgör ett reellt hot för det fria kulturlivet.
