Thomas Sterner: Kritiserade Parisavtalet möjliggör radikala klimatplaner

Enligt Parisavtalet är länder endast skyldiga att till FN lämna in sina nationella klimatplaner – inte att uppfylla dem. Därmed kan de nationella klimatplanerna också ses just som planer, inte åtaganden. Parisavtalet har kritiserats hårt för att det saknar fasta åtaganden för varje land och för att det saknar någon starkare skrivning om ekonomiska styrmedel såsom koldioxidskatter eller handel med utsläppsrätter. I stället förlitar man sig på de nationella klimatplanerna. Inför Parisavtalet ombads alla länder att lämna in planer för så kallade INDC:er – Intended Nationally Determined Contribution – för de klimatinsatser man avser att göra nationellt.

När avtalet i höstas trädde i kraft försvann I:et och klimatplanerna kallas NDC:s. Likväl beskriver ”intended” – avsedda – ganska väl vad det handlar om. Spontant kan detta tyckas vara dåliga nyheter för både klimatet och för möjligheten att få till en rättvis fördelning av klimatinsatser, men inte nödvändigtvis.