Äntligen har skolorna kommit igång igen. För även om det är lite sorgligt att sommarlovet är slut är det också ganska skönt! Skönt med vardag igen, konstigt nog. Men man behöver förändringar och längtar efter det man inte har. Har man ordning och fasta rutiner längtar man efter friheten att ta dagen som den kommer; har man friheten längtar man efter stadga och struktur i tillvaron. Ombyte förnöjer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Med fyra barn i olika klasser är skolan och skolmiljön ett återkommande samtalsämne kring middagsbordet. Allt från det lilla "Vad fick ni till lunch?" (som tydligen är ofattbart svårt att komma ihåg ...) till diskussioner om pedagogik, nybyggnationer och skolval. Över lag är barnen nöjda med sina skolor men naturligtvis inte alltid med alla uppgifter, kamrater eller pedagogiska grepp. Barn är ofta rätt nyanserade när det gäller sådant. De vet att de behöver gå i skolan och lära sig saker och de vill träffa kompisar, samtidigt som de är kloka nog att se vad som kan förbättras. Att få börja med de svårare mattetalen när koncentrationen är på topp och ta de enklare senare på lektionen när koncentrationen dalar till exempel. Små saker för att göra det enklare för dem själva. Tack till alla lärare som låter dem prova!
Om skolorna i Bergslagen är bra eller dåliga råder det delade meningar om och allt beror naturligtvis på vad man mäter och vid vilket tillfälle. Det går knappast att generellt döma ut någon av dem, men inte heller att vara nöjd som det är. Det som många av dem har problem med är att hitta och behålla personal och att klara av vågorna i elevunderlaget. Det är ont om lärare men också om rektorer. Kommunerna måste vara rädda om dem som är här, försöka göra arbetsmiljön så dräglig som möjligt och ha den lilla överkapacitet som gör att ett plötsligt ökat elevantal kan tas om hand, men som också ger lite mer andrum i vardagen.
Lärarna har det tufft på många sätt, med administration och hög arbetsbelastning och ibland motstridiga direktiv och rent omöjliga krav – men också för att de arbetar med människor som ibland gör allt de kan för att vara elaka. Barn kan vara elaka med flit även om de inte förstår konsekvenserna. De tycker att det roligt när läraren springer ut med tårar i ögonen för då slipper de resten av lektionen men de förstår inte hur läraren mår av det. Och varför tar inte de arbetsmiljöansvariga tag i detta? Är det för att det är ett kvinnodominerat yrke?
