Ibrahim Alkhaffaji: Kollektivtrafiken – en klassfråga

En glädjande dom har kommit i mål B405-14 vid Solna tingsrätt. Det gäller Claudio som vägrade visa biljett för kontrollanterna, gick ut från stationen och sedan blev stoppad av en polis (som enligt egen uppgift ’hade uppsikt över kontrollanterna’, alltså agerade extrahjälp till ett privat företag).” 

Så inleds texten på webbsajten planka.nu. Det handlar om en person vid namn Claudio som fick rätt. Claudio vägrade att visa biljett för kontrollanterna. Vid första anblicken tycks domen och texten vara en glädjande nyhet, en individ som fick rätt. Men bortom fokus på individer och bortom enskilda fall döljer sig två problem som karaktäriserar kollektivtrafiken. Det första är hur statens våldsmonopol, polisen och kollektivtrafiken som finansieras av skattebetalare, samarbetar med ett privat företag för att trakassera resenärer. Varje år betalas tiotals miljoner till biljettkontroll som sköts av ett privatföretag. Problemet är inte ett enskilt fall, det handlar snarare om maktmissbruk och fusk. SVD kunde redan 2011 avslöja hur Securitaskontrollanter i SL-trafiken pressas till att överdriva när de rapporterar om hur många kontroller som faktiskt har gjorts. Enligt avtalet med SL ska Securitas ha gjort tre miljoner kontroller om året. För varje kontroll utöver det får de extra betalt. Vi resenärer finansierar med andra ord kontrollen över vårt eget resande och trakasserier som kommer med det. Det skulle ha varit mer välinvesterade pengar om de faktiskt hade gått till att  förstärka kollektivtrafiken och resenärernas trivsel.