I ren spekulation då, lär det i alla fall inte röra sig om småpengar som SD har lagt på sin två veckor långa kampanj. Den har satts upp överallt på Östermalms tunnelbanestation. Sånt är inte billigt. Det kanske inte handlar om fyrtio tusen miljarder euro direkt. Men antagligen en ansenlig mängd stålar. Som rasister betalat och ett företag tjänat. För att varumärken ska möta människor och rasism möta det offentliga rummet. Skamlöst.

Det gör det extra jävligt. För vetskapen om att ett bolag tjänar stora pengar på att vår gemensamma lokaltrafik fylls av rasistisk propaganda är en riktigt sorglig vetskap. Samtidigt är den, beklagligt nog, en bra bild av hur det funkar i samhället.

Det sägs att det är turister som är målgruppen för kampanjen. Det är bullshit. Målgruppen är vi alla, hela samhället, som förstår engelska eller känner någon förbannad som översätter. Vi går på det allihop också. Borgerliga ledarskribenter är noga med att påpeka det. Protesterna spelar SD rakt i händerna. Det måste kännas fint att påpeka det för alla upprörda medan man själv sitter på sitt arsle och inte gör ett skit. 

Om vi inte skriker ut vår avsky och protesterar – vad ska vi då göra? När någon sparkar på någon som redan ligger är det knappast läge att stå och titta och tänka att man inte ska ”gå i fällan” genom att protestera eller agera. 

Det är klart att det är provocerande. De skämmer ju ut oss. Sverigedemokraterna skämmer ut Sverige. De skitar inte bara ner i vår tunnelbana. De flyttar gränserna för vad som tolereras, lite i taget. De är ledande i att på ett väldigt konkret sätt förpassa vårt samhälle till den stora bruna gödselstack av normaliserad rasism som Sverige, beklagligt nog, ibland helt uppenbart hör hemma på.

Parodiskt nog kan de förvuxna fjortisar som gjort kampanjen (det är SD själva som gjort den) inte ens stava. Det i sig är såklart inte vanligtvis något att klanka ner på – om det inte vore för att just dessa människor är sådana som kräver språktest i svenska språket för andra. Dessutom handlar det här om människor som gör anspråk på att styra landet. Bilda regering – ett ord de inte ens kan stava till på engelska. 

Det skulle kunna vara något att skratta åt och avfärda. Men det går inte. För den organiserade rasismen har en mäktig vän i näringslivet. Det är, överallt, precis som det är på arbetsmarknaden. Kapitalister och rasister tjänar på att vi splittras. En drar in cashen och en håvar in rösterna under tiden vi krigar mot varandra och förstör vår egen tillvaro. 

Where brands meet people. Där varumärken möter människor. Den organiserade rasismen och kapitalismen – tillsammans i kampen för att alla ska hata alla. Hat. Så lukrativt. Det är värt att protestera emot. Kämpa emot. Varje sekund, minut, timme och dag.