Nu har jag lyssnat.
På socialdemokrater som tycker att miljöpartister är industrimördande idealister, på miljöpartister som tycker att socialdemokrater är betonghäckar som bara duger till att släppa koldioxid, på socialdemokrater som tycker att vänsterpartister är revolutionärer vars realpolitiska förmåga alltid befinner sig i sandlådans lerigaste hörn, på vänsterpartister som tycker att socialdemokrater blivit makfullkomliga liberaler och att mijöpartister aldrig varit mer än borgerliga femtekolonnare, på miljöpartister som tycker att vänsterpartister jagar så enkelspårigt efter klass att de blir kliniskt blinda för klimat.
Ni har pratat, pratat, pratat.
Ventilerat frustrationerna.
Det är säkert jobbigt att vara olika, men min känsla är att många av er längs vägen glömt bort det som faktiskt är lika – och hur fundamentalt olika de är på andra sidan om mitten.
Fyra år kan verka som lång tid, men snart är det val igen och då möter Ulf Kristerssons (M) alternativ… ja, vadå?
Om du inte har som högsta mål att Magdalena Andersson (S) ska locka över både Centerpartiet och Liberalerna, om du definierar dig som röd och grön, hoppas du nog att S, V och MP ska rikta sin konfrontativa energi mot just regeringen, samtidigt som man börjar städa ut allt gammalt groll som lagrats genom åren.
Jag är själv inte partist, har aldrig varit, men jag vet hur jag skulle vilja att Sverige fungerade, och jag vet också att era likheter är mer påtagliga – avgörande – än era olikheter. Ni har verkligen så mycket gemensamt.
Som att kunna dra slutsatsen att det bara är en tidsfråga innan C vandrar tillbaka in i den borgerliga famnen.
Det gör ni väl?
Tänk er att om maximalt någon mandatperiod till ställs ni mot fem partier som förenar liberalism, konservativsm och nationalism för att det är vad som krävs för att vinna tillräckligt många väljare.
Sverige behöver ett rödgrönt projekt. Gärna luftigt nog att ge utrymme åt varje partis respektive styrkor. Det får spreta, det får skava. Bara samtliga inblandade inser att ett sådant projekt är nödvändigt. Det är det enda alternativet. I alla fall om ambitionen är högre ställd än att bedriva evig opposition. Eller att bilda konstant schackrande en- eller tvåpartiregering.
Ni är med på det?
Ni har också räknat mandaten?
Ni har på allvar begrundat vad som skulle behöva ges och tas?
För om inte, då kommer jag att kalla fram min inre Friggebo innan ni ens hinner säga god jul. Hur svårt kan det vara att skilja mellan vän och fiende!? Och kanske, kanske skulle ni behöva sänka garden några centimeter. Jag tror det. Att kunna ta kritik är en faktiskt en början. Att kunna möta kritik utan att reflexmässigt känna sig orättvist behandlad.
För mig som strövar fritt på en oberoende ledarsida, som kallar sig röd och grön, blir den där taggigheten man ställs inför ibland nästan parodisk. Va, underkänner ni Miljöpartiets kampanj för biobränsle? Ni måste vara vänsterpartister. Har ni synpunkter på knegares rätt till charter? Miljöpartister! Ni har mage att ha åsikter om vår strama budgetdisciplin? Vänsterpartister, miljöpartister! Och så vidare. Men nej, det är debatt, det är sakpolitik som bryts. det är vad vänner gör för att lyfta varandra.
Vi kan börja ännu enklare.
Kom inte dragandes med Hitler och Stalin.
Det är min varmaste rekommendation.
Jag blir verkligen fullt ut Friggebo när jag läser artikeln på Aftonbladets ledarsida – som inte är partiet, men oftast världens kortaste kast med mjuk boll från partiet – som slår fast att Nooshi Dadgostar tappat det helt. Sedan är det några tusen bokstäver falsk omsorg. Varför pratar Dadgostar om en folkbil? Det låter som Volkswagen.
”Hela projektet föddes ju som en del av det nazistiska samhällsbygget. Adolf Hitler ska ha varit personligt engagerad”, skriver Ingvar Persson som plötsligt aldrig hört talas om folkhemmet, folkparken, folktandvården eller några andra av de samhällsfenomen som har prefixet folk utan att ha marinerats i totalitära ideologier.
Han hittar istället fler exempel som gör honom ”ganska orolig”. Som att vice ordförande Ida Gabrielsson talat om charter till Sunny beach.
”Varför väljer en ledande vänsterpartist en bulgarisk badort med rötter i Stalintiden som exempel?”
Persson hinner också nämna Lenin innan han är färdig.
Ursäkta, men: WE SHALL OVERCOME!
Det är okej att ha synpunkter på Vänsterpartiets klimatpolitiska krumbukter – som Aftonbladet också doppat tårna i: ”Alla har rätt att flyga charter på sommaren” – men som röd och grön och med andra drivkrafter än enbart inskränkande partilojalitet borde man klara av att presentera dem för allmänheten utan att konstruera skapligt långsökta förgreningar till 1900-talets massmördare.
Medborgarna försmäktar nu med en blåbrun regering.
Förbered er.
Skärp er.
Höj er.
