Maria-Pia Boëthius: Inlindat modershat och personliga övergrepp

Jag brukar skriva om böcker jag gillar, men för en gångs skull har jag lust att skriva om aktuella, i mina ögon övervärderade och hajpade böcker. Jag hoppas ni ger bort böcker i jul men inte ”böcker om brott”, för de böcker som verkligen har något att säga är utsatta för ett osynligt bokbål. Avskräcks inte av mina funderingar  själv har jag lärt mig mycket av böcker jag inte gillar.

En kväll började jag läsa Michel Houllebecqs Underkastelsen, den som handlar om när en moderat muslim blir president i Frankrike och hur det franska samhället omvandlas. Ett stycke in i boken kallade mig någon jag håller av till tv:n – repris på dokumentären om Hunter S. Thompson, Gonzo, den mest ikonoklastiska, bildstormande journalist som hittills funnits. Han blandade lysande journalistik med rena skrönor och krävde av läsaren att hen skulle fatta vad som var litteratur skriven på ”högvarv” och vad som var sant. Total, jäkla underbar, avskyvärd galning. Framåt natten återvände jag till läsningen av Houllebecq. Och hans text dog! Gonzo hade dödat den! Houllebecq vill vara människoföraktande, rebellisk dystopiker à la Gonzo, men är istället en marknadsanpassling som vet att skapa sensation. Vilket inte hindrar att han mellan säljande sex- inrednings- och matrecept-skitprat väcker en och annan tanke.