Ledare. Somar Al Naher.

2021-08-02 03:00
Bild: Hussein Malla/AP/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Ingen har ställts till svars ett år efter explosionen i Beirut

Explosionen och hanteringen efteråt säger något fundamentalt om Libanons politiska system som försatt landet i fritt fall, skriver Somar Al Naher. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Om några dagar har det gått ett år sedan en av de största icke-nukleära bomberna i vår tid exploderade. I Beiruts hamn, bara ett stenkast från tätbebyggda bostadskvarter, skolor, livliga gator med restauranger och barer låg tusentals ton högexplosivt ammoniumnitrat dumpat i en lagerlokal. I sex år låg det där utan allmänhetens vetskap.  

I efterhand har det visat sig att tulltjänstemän varnat ansvariga för faran med förvaringen av ämnet i civila områden och krävt att det skulle förflyttas. Men ingen högre upp hörsammade varningarna. Presidenten Michel Aoun erkände kort efter händelsen att det ska ha funnits kännedom om förvaringen långt upp i regeringen.  

Ammoniumnitrat är i sig inget sprängämne, men om det utsätts för kraftig värme, tryck och blandas med andra ämnen kan det leda till en explosion. De vanligaste användningsområdena är konstgödsel inom jordbruk eller som sprängämne i blandning ihop med andra ämnen. 

I Beiruts hamn ska det ha legat 2750 ton, alltså tusen gånger så mycket som mängden i bomben i Oklahoma City 1995 som sprängde en byggnad och dödade 168 personer.  

Explosionen i Beirut dödade minst 220 människor och tusentals skadades svårt. Över 300 000 förlorade sina hem. Flera sjukhus förstördes, patienterna som låg inne for illa, vårdpersonal skadades svårt. 

Om explosionen hade inträffat vid någon annan tidpunkt än på sommaren hade dödstalen med stor sannolikhet varit väldigt mycket högre. Det faktum att många Beirutbor spenderar de heta sommarmånaderna uppe i de svalare bergen snarare än i stadens tättbebyggda och kvava klimat räddade livet på tusentals. För att inte tala om barnen, vad hade hänt om explosionen ägt rum under skolterminen? 

Folk i Libanon är rasande. Strax efter händelsen klottrade någon ”vår egen regering gjorde det här” på en yta i anslutning till hamnen. Hittills har dock ingen ledare tagit på sig ansvaret och inte heller har någon högt uppsatt kunnat ställas till svars.  

Varför låg ammoniumnitrat i hamnen? Vad skulle det användas till och var skulle det skickas? Vem är ansvarig för förvaringen och varför låg den där så länge?  

Presidenten Michel Aoun lovade att tillsätta en utredning för att gå till botten med vad som orsakade explosionen. Men hela utredningen har varit farsartad och kantad av skandaler. Redan efter ett halvår fick domaren Fadi Sawan som utredde explosionen sparken från uppdraget.  

En del analytiker menar att han stod nära säkerhetstjänsten i landet och andra högt uppsatta politiker vilket gjorde att han fick utredningsuppdraget. Det i sig är ett problem om man ska kunna utreda deras eventuella ansvar i explosionen. Men när Sawan började rikta fokus mot politiker så såg de utpekade till att han miste uppdraget. Han var en kortvarig favorit som korsade en gräns. 

Ett stort hinder har också varit den immunitet mot åtal som ett flertal inflytelserika ledare och tjänstemän har. Ju mer makt och pengar du har i Libanon desto mindre är sannolikheten att du kan ställas till svars. Korruptionen i landet har skapat en nonchalant elit som gör vad den vill och kommer undan med det.  

Redan före explosionen och utbrottet av covid-19 var landet på väg mot en ekonomisk kollaps. Libanon är ett av världens mest skuldsatta länder. På bara några år har den libanesiska valutan snabbt tappat i värde mot dollarn. Förut gick det 1 500 libanesiska pund på en dollar, idag får du betala över 20 000 för en dollar på den svarta marknaden.  

Explosionen och hanteringen efteråt säger något fundamentalt om Libanons politiska system som försatt landet i fritt fall.  

Om Beirut ska kunna läka och gå vidare måste det finnas rättvisa, det politiska systemet göras om från grunden, straffriheten som tjänstemän länge haft i Libanon skrotas. Flera människorättsorganisationer vill att den misslyckade statliga utredningen ersätts av en internationell oberoende utredning för att fastställa orsakerna till explosionen och vem som var ansvarig.  

Frågan är bara om det är möjligt när landets ledare i dag hellre låter landet falla sönder än att lämna ifrån sig makten.