Ledare. Kajsa Ekis Ekman.

2018-12-12 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Hur kul är det att gå med i en rörelse som har torskat?

Om barn verkligen älskade Pokemon go och fidgetspinners, varför gör de inte det nu? Jo, för att ingen annan gör det.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Minns ni alla diskussioner om ”varför unga män går med i IS?” Hur många debattartiklar, panelsamtal och dokumentärer ägnades inte åt det här för några år sedan? Det talades om utanförskap, klasskillnader, betalda predikanter, islams behov av reformation och så den gamla vanliga ”faderlösa unga män utan positiva manliga förebilder.”

Nu när IS har förlorat nästan hela sitt territorium, talar ingen om det här. 

Finns det inte fortfarande utanförskap, klasskillnader, koranen och män?

Jo men hur kul är det att gå med i en rörelse som har torskat?

På precis samma sätt förhåller det sig med de eviga diskussionerna om ”varför går folk med i SD” eller varför alla barn spelade Pokemon go 2016 och hade fidgetspinners 2017 men inte nu.  

Det är för att det är inne! 

Det finns objektiva faktorer och så finns det organisatoriska.

De organisatoriska faktorerna ser ut så här: Så länge en rörelse växer och vinner, så kommer den dra till sig folk. Oavsett vad den vill eller gör. Oavsett om man riskerar att dö på kuppen. Det kan handla om att cykla för klimatet eller hugga huvudet av folk. Men får folk känslan av att det är en rörelse som växer och som fler och fler går med i, och som kommer att ta över, då kommer det alltid att finnas sådana som känner att de inte vill missa detta historiska och spännande tillfälle.

De objektiva faktorerna måste visserligen finnas där i grunden – fascism växer till exempel ofta efter stora finanskriser och i tider av arbetslöshet – men de kan inte ensamma skapa en rörelse. Det måste människor göra. Och receptet är att vad man än gör ska man se till att alla tror att det är ”här det händer”.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Det är som alla som blir nazister NU, 2018. Man märker att här har vi värsta typens opportunist. Om de verkligen vore äkta nazister borde de väl ha varit det 2012 också – men nej, då var de minsann FI-anhängare och talade om vikten att bry sig om sjuka och svaga, 2001 var de med i Attac och på 80-talet var de besatta av Indien. Därför ska man aldrig lita på folk som säger ”Jag var vänster förut men insåg sen att...” Försök inte! Hade vänstern tagit över, hade de fortfarande varit vänster. Men råttorna är alltid först med att lämna det sjunkande skeppet. Om tio år kommer de att tycka något annat. 

Man kan inte göra mycket åt människans natur: det räcker med att ta en titt på världslitteraturen för att inse att det överallt finns människor som följer efter hopen och försöker hålla sig framme när en regimförändring är på gång. En av de bästa skildringarna är Petra Hulovas ”För medborgarnas bästa” där lukten av kommunismens annalkande fall får de mest lojala medborgarna att omformulera sig som dissidenter. Förr gällde det att vara prickfri, nu skyndar sig folk att berätta anekdoter om hur de varit i onåd... De vet att detta kommer att bli deras biljett till den nya makten. Albert Speer är ett annat exempel: direkt då nederlaget var ett faktum tog han avstånd från Hitler och menade att han själv inte visste om något folkmord. Likt stora delar av det tyska folket. 

Vad kan vi dra för lärdomar av detta?

För det första: Saken är sällan huvudsaken. Den är ofta bara en ursäkt för människan att träffa andra människor.

Om barn verkligen älskade Pokemon go och fidgetspinners, varför gör de inte det nu? Jo, för att ingen annan gör det. Spel och leksaker är bara en inträdesbiljett till en rörelse där de kan träffa andra barn.

Religion och politik i all ära men man kommer aldrig ifrån att de flesta går med för att få vara med andra. 

Just därför gäller det, för den som vill ta över, att se till att vara ”hopen.”

Man ska alltid ge sken av att det är här det händer.

Man ska alltid ge sken av att man är många, att man blir fler och att om du inte går med missar du något! Då BLIR man många. 

Man ska aldrig tala om sig själv som förlorare, omodern eller ensam. Det är det motståndaren som är! 

Tyvärr ser det ut så idag att hela massmedia har låtsats ta avstånd från SD, IS med mera men samtidigt talat om dem som stora och växande folkrörelser. Redan innan de var det! På det här sättet har liberal media och till och med vänstermedia gjort propaganda för fienden. När Dagens Arena sätter rubriker som ”SD växer bland kvinnorna”, när Daniel Suhonen beskriver SD som en ”stor och kämpande folkrörelse” eller när kommunisterna skriver att SD skjuter upp som en raketfärd i opinionsstödet på grund av ”verkliga” problem – då gör man helt fel.

SD är inte någon folkrörelse. Den saknar folkrörelsens grundpelare – varaktigt engagemang, solidaritet och folkbildning. Att rösta gör en inte till delaktig i en folkrörelse, utan det krävs att man går på möte vecka efter vecka, ordnar aktiviteter, studiecirklar eller liknande samt att man är välkomnande för folket. Det här partiet har ju inte ens folk så det räcker till deras egna mandat i kommunerna!

Samtidigt växer klimatrörelsen i hela världen, kvinnorörelsen i Spanien är nära att göra revolution: 5,3 miljoner strejkade på 8 mars i år – men det har tigits ihjäl! Och inte skriver högern att ”nu växer klimatrörelsen, den håller på att bli ostoppbar, och det beror på verkliga problem som vi måste erkänna”.

Någon verkar vilja att vi som är vänster ska tro att slaget är kört, att vi är ensamma och att detta inte är vår tid.

Det är bara vi som kan vända detta och det börjar med att säga: vår tid är nu.