Ledare

Andreas Gustavsson: Hur högt värderar vi egentligen livet på den andra sidan?

Publicerad 23 april, 2020

För den franska busschauffören Brahim Zorroiki är det inget alternativ att sitta hemma. Han måste jobba – och för miljarder människor världen över är det likadant. Bild: Bild: Emma Dedorson / Dagens ETC

Dagens ETC

Viruset är blint, det drabbar alla – om det inte vore för att samhället fördelar riskerna. Så frågan är genuint obehaglig för att den skär genom våra politiska varelser och får oss att spricka som människor.

Det här är en ledare från Dagens ETC.
Ledarsidan är oberoende med röd och grön politisk färg.

Andreas Gustavsson

Text

När det här till sist är över, när viruset hanterats med hjälp av vaccin eller flockimmunitet, vad som nu kommer först, kommer jag inte att minnas slagfältet där epidemiologer och upphetsade amatörer fäktades med alla möjliga och omöjliga kurvor. Jag kommer att glömma de osunda, haveristiska angreppen på Anders Tegnell. Jag kommer att glömma de lika osunda, okritiska hyllningarna. Så fungerar min hjärna.

Men jag vet att jag kommer att minnas Brahim Zorroiki i franska förorten Seine-Saint-Denis, där väldigt många fler dör av covid-19 än i övriga befolkningen. Kan han inte absorbera information? Ja, det är vad högerextrema hävdar, både där och här. Att förorten skulle dra viruset till sig på grund av något slags kulturell utvecklingsstörning.