Ledare. Ulrika Lindahl.

2021-08-17 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Hökmark bryr sig bara om kompisarnas skolvinster

Marknadsskolornas elevtrixande och de rapporter om glädjebetyg som vi fått ta del av flera gånger finns inte med i Gunnar Hökmarks berättelse.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Sverige har alldeles för många dåliga, kommunala skolor och lösningen är att låta framgångsrika marknadsskolekoncerner ta över dem. Det är kontentan av den debatt som moderaten och en av arkitekterna bakom friskolereformen Gunnar Hökmark skriver i Dagens Nyheter.

Det första som måste sägas här är så klart att Hökmark inte bara är moderat. Han är också anställd av lobbyistföretaget Kreab som ägs av Hökmarks moderatkompis Peje Emilsson som också äger marknadsskolekoncernen Kunskapsskolan. Bara så vi vet vem det är som pratar här. Och vem det är som kommer att prata på det här sättet under det valår som nu inleds.

Hökmark konstaterar att det finns alldeles för många skolor som präglas av ”bristfällig kunskapskvalitet, oordning och oreda som leder till svaga studieresultat”. ”Det här fördjupar och försvårar en segregation som är vårt samhälles kanske största problem.” Hökmark tycker att det är ”obegripligt och otillständig att det får fortsätta år efter år”.

Här är vi helt överens. Det är otillständigt att segregationen tillåts fortsätta och att barns framtid offras i en skola dränerad på resurser. Jag skulle säga att det är katastrofalt till och med.
Men sedan blir det tydligt att det inte är barnen som Hökmark egentligen bryr sig om. Han har en annan uppdragsgivare. Marknadsskolan och dess ägare.

Hökmark skruvar på siffrorna som visar att 80 procent av marknadsskolorna på grundnivå når 90-100 procent gymnasiebehörighet, något som bara var fjärde kommunal grundskola klarar av. Det är så han kommer fram till att dåliga kommunala skolor ska läggas ned och att marknadsskolorna ska erbjudas att ta över.

Inte någonstans nämner han vinstjakten i de marknadsstyrda skolorna och hur ägarnas vinster skapas genom större klasser,  lägre lärarlöner och färre kringresurser som skolbibliotek och elevhälsa. Vi tar det igen. Att eleverna i marknadsskolorna, trots större klasser, färre extraresurser och färre behöriga lärare, får högre betyg och behörighet till gymnasiet beror inte på en magisk utlärningsmetod som bara vinstdrivande skolor har tillgång till. Det beror på generös betygssättning och att marknadsskolorna framgångsrikt lycktas sålla fram elever som kostar lite, det vill säga elever till högutbildade föräldrar.

Med klassisk segregation och stor marknadsföringsbudget blåses siffrorna, både i bokslutet och skolstatistiken upp. Det här är inget som ”vänstertrojkan”(Hökmarks namn för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet) har hittat på. Det här är officiell statistik och forskning.

Att kommunala grundskolor i genomsnitt gör sämre resultat mätt i betygssnitt och gymnasiebehörighet beror inte på slöa eller okunniga lärare. Det beror på att de kommunala skolorna förlorar pengar när ägarna och riskkapitaliserna i marknadsskolesystemet ska ha sitt, samtidigt som de elever som behöver mest, de som samhället har ett särskilt ansvar för om det finns någon som helst jämlikhetsideal kvar, sållas bort av marknadsskolorna och blir de kommunala skolornas ansvar.

Marknadsskolornas elevtrixande och de rapporter om glädjebetyg som vi fått ta del av flera gånger finns inte med i Hökmarks berättelse. Men han väljer att lyfta att det avslöjades att Skolverket inför den senaste Pisa-mätningen undantagit drygt 11 procent av eleverna från slutresultatet och att det kan ha gett Sverige ett högre snitt. De som plockades bort var de som räknades som nyanlända och som ansågs inte ha lärt sig tillräckligt bra svenska.

Glädjebetyg hör inte hemma någonstans och ingen, framför allt inte eleverna, tjänar på falska siffror över kunskapsnivån. Men Hökmarks kritik av de undantagna 11 procenten klingar falskt. Marknadsskolorna, som han försvarar, har redan gjort den här utsållningen i sitt elevunderlag. När DN granskade fördelningen av nyanlända elever i Stockholm, Göteborg och Malmö visade det sig att 7 av 10 friskolor saknade nyanlända. Någon särskild sållning inför Pisa-mätningen är alltså inte nödvändig.

Återigen, segregation är själva huvudkomponenten i den affärsidé som är skattefinansierad marknadsskola. På det sättet är det lite lockande att göra som Hökmark säger. Låta marknadsskolorna ta över eleverna på de kommunala skolor som har lägst betygssnitt. Tvinga dem att ta ansvar för hela elevunderlaget, inte bara för de lättaste eleverna, och se hela marknadssystemet och vinstmaximeringen implodera. Men det vore ett grymt experiment med eleverna. En skolkarusell utan dess like där barnens framtid bara blir brickor i ett politiskt spel.

Hökmark och jag är överens om en sak till faktiskt. Han förvånas över att ”vänstertrojkan” i ena ögonblicket talar om hur dålig den marknadsstyrda skolan är och i andra ögonblicket vill lotta ut platserna på den för att minska skolsegrationen.

Med den kunskap vi har nu både målet vara att bevara alla våra elever från den svenska marknadsskolan. Den fungerar inte. Det vet vi. Ingen ska behöva gå i den, vare sig genom lottning eller genom att dina kommunala skola en dag slukas av Peje Emilsson och hans gelikar.