”Så varför ser ni politiker så ofta denna omställning som ett nödvändigt ont och något som helst skjuts på framtiden?”
Det var en besjälad text, full av framtidstro och entreprenörsanda, nästan radikal, trots att den hade filtrerats otaliga gånger genom 227 kommunikationsavdelningar.
”Inom näringslivet är det en självklarhet att gå före. Det är så vi gör oss relevanta, det är så vi vässar våra produkter och tjänster och det är så vi väljer vilka investeringar vi ska göra”, lovade företagen, med en hälsning till den tröga politiken:
”Låt oss göra det tillsammans! För klockan tickar. Och vi har inte tid att vänta.”
Nu vet vi hur det blev. Sämsta möjliga utfall för omställning, sämsta möjliga för att bromsa klimatkrisen. Det är fakta. Moderaterna orkade inte ens svara när forskningsprojektet Researchers’ desk skulle pröva riksdagspartiernas löften. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna orkade svara. Men hamnade längst ner i botten. Deras åtaganden kan med fog beskrivas som ett direkt sabotage mot klimatpolitik. Det blir mer utsläpp. (Liberalerna klarade sig bättre, men vem bryr sig om Liberalerna.)
Inget nytt under solen. Resultatet speglar vad som framkommit i andra sammanhang, som när Naturskyddsföreningen undersökte hur partierna skött sig senaste mandatperioden.
Företagen ville bygga klimatallians. Men så fick de istället Ulf Kristersson, med klimatförnekare och kärnkraftsfundamentalister släpande efter sig. Besvikelsernas besvikelse. Alla ger upp. (Alla utom Dagens Nyheters ledarsida som aldrig släpper en marknadsorienterad lösning/dröm när den väl uppenbarat sig: ”Det borde vara ljuv musik för Ulf Kristerssons gröna höger.” Javisst, Moderaterna prövade faktiskt att kalla sig grön höger. Det försvann. Snabbt.)
Men deras appell skaver.
Vad ville företagen?
Om vi bortser från debattartikeln. Och det går att ha synpunkter på den också. Varför får Preem vara med? Till exempel. Men det som provocerar är inte heller att den sortens aktörer beblandar sig med vind- och solbolag, utan att majoriteten av undertecknarna är medlemmar i Svenskt Näringsliv, tillsammans med 60 000 andra företag, eftersom de har valt att gå med i någon av de nästan 50 arbetsgivar- och branschorganisationer som faller under denna synnerligen mäktiga, löjligt välfinansierade påverkansgrupp.
Svenskt Näringsliv ska ju inte ta ställning för partier, inte välja sida. Men alla vet att man lobbat som besatt för maktskifte – och därmed för det absolut klimatsämsta.
Jag börjar tröttna.
Det fungerar liksom inte.
Att låta Svenskt Näringsliv, som din företrädare, måla politiken blåbrun och genuint icke-grön. Men samtidigt formulera frejdiga artiklar om att paradiset väntar i den fossilfria nära framtiden.
Ja, det skaver.
Varje ord far som en osthyvel över hjärnan.
Vad är det ens som händer? Lögnaktigt utspel? Egentligen kan allt brinna så länge de slipper höjd skatt? Eller har företagen – som omsätter 1 000 miljarder kronor – verkligen inte koll på vad Svenskt Näringsliv sysslar med?
Om det senare gäller, skaffa er koll, omgående, för just nu missbrukar Jacob Wallenberg och övriga i ledningen grovt sitt mandat att agera på uppdrag av företag som faktiskt vill ställa om med hjälp av en likasinnad regering.
Vad som gör det ännu värre är att Svenskt Näringsliv länge bedrivit opinionsbildning på ett så manipulativt, vulgärt och skadligt sätt att förfarandet påminner om Sverigedemokraternas trollarmé. Men här kallas den inte Battlefield utan mer strama Näringslivets Mediaservice. Annat är identiskt. Miljontals kronor går till att sprida hårdvinklad desinformation till mängder av människor som medvetet hålls ovetande om vem som ligger bakom budskapen.
Dagens ETC har granskat det här i flera omgångar, från 2018 och hela vägen genom denna infernaliskavalrörelse. Det är riktigt smutsigt. Det är en blåbrun kommandostyrka. ”Sänk Miljöpartiet – inte Sverige”, hetsar sidan Energiupproret, mindre intresserad av omställning än Putin och hela huset Saud.
Upplägget är odiskutabelt. Svenskt Näringsliv styr Stiftelsen Fritt Näringsliv som i sin tur styr Näringslivets Mediaservice. Ingen vill svara på frågor. Svenskt Näringsliv betalar. Och kassan fylls på av…
Nej, medlemmar kan inte komma undan längre.
Det gäller särskilt företag som sitter i styrelsen. Som verkligen har insyn. Det gör flera som var med på den snälla debattartikeln: Coca-Cola, Ericsson, Volvo (Polestar), Telia och Sweco.
Är de okej med ett klimatfientligt Svenskt Näringsliv?
Som drevar mot journalister.
Som skräckas om bussning.
Var ärliga i så fall.
Eller skjut ut er, lämna, ta avstånd.
