Göran Greider: Förstatliga socialbidraget

Socialbidrag? Så hette det förr i tiden. Jag vet inte när detta ord officiellt byttes till ”försörjningsstöd”. Men jag minns alla de nedsättande associationer som ordet socialbidrag hade redan när jag var barn. Socialfall kallades föraktfullt de människor som av nöd tvangs söka stöd hos kommunerna för att klara livhanken. Inget inslag i välfärdstaten har nog varit så stigmatiserande som socialbidraget. Jag minns själv det utbrott jag fick en gång för länge sedan på ett socialkontor i Stockholm när handläggaren ville vända ut och in på mitt liv för att jag skulle få loss några ören: När jag nästa gång dök upp på kontoret hade de varnat för mig och var flera som tog emot mig.

Jag hade inte uppfört mig som en undersåte ska. Det är lätt att få ett raseriutbrott när man tvingas be om hjälp av högre makter. Men det är nog mycket mer vanligt att folk liksom kryper ihop av resignation och bitter skam när de tvingas gå till socialen: det känns helt enkelt förnedrande. Att tvingas gå till socialen försämrar faktiskt hälsan.

Försörjningsstödet är  ett selektivt bidrag. Det betyder att det i varje individuellt fall måste behovsprövas. När svensk välfärd byggdes upp var tanken att så få inslag som möjligt i systemet skulle vara selektiva.