Ledare. Göran Greider.

2020-04-08 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Fem enkla dygder i en kris

Hur ska vi – både politiker och medborgare i allmänhet – vara och bete oss i kristider? Jag vill framhålla fem dygder. Här är min stentavla som jag släpat ner från mitt inre Sinai.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Du ska vara pragmatisk! Den första dygden är helt enkelt en uppmaning att inte fastna i låsta positioner. Jag tycker således att den svenska frivilliglinjen i smittskyddskampen känns mycket bra. Den harmonierar med det ganska stora mått av upplysningstänkande (tilltro till forskning) och folkrörelseprägel som finns i det här landet. Men det hindrar naturligtvis inte att det kan komma situationer där mycket hårdare tag behövs. Då är det viktigt att vara prestigelös – ändra dig om det behövs och skäms inte för det! Stå vidöppen för fakta, även när de visar att du haft fel.

För bara en månad sedan hörde jag exempelvis till dem som argumenterade för att statsminister Stefan Löfven borde avgå som partiordförande för Socialdemokraterna i god tid före nästa valrörelse. Jag menade att det hade varit omöjligt för Januariavtalets arkitekt att driva en engagerande valrörelse. Nu är situationen helt annorlunda. Vad är ens kvar av Januariavtalet? Skulle denna kris hålla i sig ytterligare ett år – och även om smittan skulle lägga sig kommer den ekonomiska krisen definitivt att hålla i sig mycket länge till – ja, då får man vara praktisk och konstatera att det med all sannolikhet vore dumt att byta partiledare nu. Förtroendesiffrorna för Löfven har gått upp snabbt, han är helt enkelt bäst i kriser. Men det betyder inte att han blivit ett dugg bättre som idépolitiskt engagerande partiledare. 

Du ska icke moralisera i tid och otid! Den andra dygden i ett krisläge är att så gott det går avstå från både svepande och personfixerade moraliska fördömanden. Jodå, jag har själv hunnit skriva ut ett antal hårda fördömanden av den långa nyliberala era som försämrat Sveriges och världens möjligheter att hantera denna pandemi och i ett fall gick jag lite över gränsen. Jag ser att det i debatten träder fram en hel del ilskna marknadsliberaler som klagar på att skadeglada socialister nu vaknar till liv och hoppas på ett mer solidariskt samhälle. Låt dem gnälla! Förmodligen skäms de i alla fall, åtminstone i hemlighet, över att exempelvis marknadsliberalt inspirerat just-in-time-tänkande saboterat all långsiktig beredskap inom inte minst sjukvården.  

Du ska bevara ditt lugn! Den tredje dygden är helt enkel att agera så lugnt och sansat som det bara är möjligt. Lägg band på den panik du eventuellt kan känna. Vidarebefordra inte sekundsnabbt ett braskande inlägg på sociala media.

Man visst får man räkna med en del kortslutningar – politiska och existentiella – när en kris av nuvarande magnitud slår till. Att regeringen i förra veckan gick ut med ett förslag om att ge regeringen mer eller mindre oinskränkt makt att fatta snabba beslut på grund av coronasmittan var ett ledsamt exempel på det. Som tur var protesterade flera partier mot det så att riksdagen kunde behålla ett avgörande inflytande. Moderaterna hade således sinnesnärvaro nog att inte köpa det där förslaget, liksom även Vänsterpartiet.

Det är lätt hänt att i panikens stund kliva ner i auktoritetstrons bottenlösa träsk. I Ungern har demokratin närapå avskaffats med hänvisning till smittan. Många i västvärldens demokratier beundrar nog dessutom i hemlighet diktaturen Kina för landets stenhårda åtgärder för att stoppa smittspridningen. Det hittills kanske ändå värsta exemplet på en auktoritär och för miljoner människor livsfarlig kortslutningsåtgärd är den indiska regeringens beslut att praktiskt taget över en natt stänga ner världens näst största land. Fattiga migrantarbetare i miljontal står nu utan försörjning. En väldig exodus från storstäder mot byar pågår.

Du ska se efter vilka som bär upp samhället! Den fjärde dygden är: Gör dig alltid medveten om vad och vilka människor det är som i kristider verkligen håller ett samhälle på benen. Fortfarande är det så att det som gör att ett samhälle fortfarande är ett samhälle – och inte ett särhälle – ofta är de tyngsta kroppsarbetena. Sjukvårds- och omsorgspersonal, busschaufförer, reparatörer, poliser, renhållningsarbetare – bara för att räkna upp några yrkesgrupper. Reklamfolk, mäklare och skribenter som jag själv bär inte upp samhällen i kristider. Att vi nu fattar vad som är verkligt samhällskritiska funktioner ger insikter om vad som bör främjas efter krisen. 

Du ska icke förtvivla! Den femte dygden är synnerligen enkel: Begrav dig inte i pessimism. Det kommer en tid efter krisen.