Ledare. Kajsa Ekis Ekman.

2020-11-22 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Evangelismen växer till en reaktionärernas international

Vad som behövs är en politik som utjämnar klasskillnader och ett starkt välfärdssystem. Något sådant förespråkar inte evangelikala – tvärtom. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Steg för steg börjar jag lägga märke till dem överallt. En kvinna sätter sig bredvid mig på bänken på busshållplatsen i Älvsjö. Jag begår misstaget att snegla på henne, varpå hon kastar sig över mig, frågar om jag tror på Gud och bjuder mig till ett möte i New Life Church i Hässelby. Att vara påstridig hör ju till missionärernas natur, men hon insisterar på ett sätt som får mig att tro att hennes plats i himlen hängde på att lyckas övertyga just mig. När hon till slut ger upp börjar hon kolla på ett klipp på sin telefon där en entusiastisk man manar henne att missionera idag klockan tre i centrum. 

Fler tecken: En övergiven lokal i centrum, som ingen företagare verkat vilja flytta in i, har plötsligt blivit någon slags bönelokal. I lokalen står nu plaststolar och ett elpiano.

Samtidigt: En gammal klasskompis från gymnasiet som flyttat tillbaka till Nigeria och som jag behållit kontakten med via sociala medier, lägger nu bara ut klipp om tungomålstalande.

Den evangelikala rörelsen är på framväxt. I ett Latinamerika som varit kompakt katolskt – 94 procent år 2000 – har 20 procent nu gått över till det evangelikala. I Sydkorea har rörelsen växt från 0,5 procent till 19 procent, och nära hälften av parlamentarikerna bekänner sig till någon form av evangelikal inriktning. Eller som Le Monde Diplomatique skriver i senaste numret: Reaktionärernas international är här. Från Rio de Janeiro till Seoul rycker de väckelsekristna fram, och deras budskap är inte bara religiöst, utan ofta politiskt.

Det evangelikala är en gren av protestantismen. Centralt för den  är tron på den personliga frälsningen, kampen mot det onda, Bibelns ofelbarhet, tungomålstalande och mirakel. Framgång och rikedom ses inte som negativt – tvärtom är de bevis för andlig hälsa. Genom en typ av "överflödets teologi" blandas bibeltexter med självhjälpsråd – glöm citatet om kamelen och nålsögat! Fattigdom ses nämligen som ett gudomligt straff. Gudstjänsterna går ofta ut på att sjunga och spela musik. Man dansar, gråter och upplever Jesus lika bra genom rock som hiphop. 

Och även om en kyrka kan bestå av några stolar och ett elpiano, blir dess ägare desto rikare. De här kyrkorna är nämligen privata företag, med en viktig skillnad: eftersom de är kyrkor behöver de inte betala skatt. För ägarna är det en superinvestering: minimala kostnader, en gratis och oslagbar reklamtext (Bibeln) och intäkterna kommer av sig självt. 

Ägaren till den nigerianska Winners Chapel har tjänat 150 miljoner dollar – drygt en miljard kronor – på att samla in pengar bland sina medlemmar, som ofta hoppas att de själva kommer att bli lika rika genom att skänka pengar till en god sak. I verkligheten går det till så att mängder av fattiga människor skänker sina magra inkomster till ett fåtal rika.

En av de mest framgångsrika evangelikala kyrkorna i Brasilien ägs av storkapitalisten Edir Macedo, som också sprider sitt budskap via sin tv-kanal Record TV. På Macedos tv-kanal gör predikanter reklam för hans kyrka – men inte bara det. De predikar också om nödvändigheten att rösta på Jair Bolsonaro.

Utan de evangelikala kyrkorna hade Bolsonaro aldrig vunnit valet i Brasilien. 70 procent av de evangeliska väljarna röstade på honom, och det var inte ett beslut de kommit fram till själva. Deras präster talade inte om annat veckorna före valet. De evangelikala kyrkorna, de evangeliska tv-programmen, de evangelikala radiokanalerna, alla förklarade de att Bolsonaro var Guds val, medan motkandidaten var en ond man som ville förstöra Brasilien genom synd. Socialism, homosexualitet, abort – allt detta är dåligt enligt det evangelikala.

Donald Trumps mandatperiod går inte heller att förstå utan att studera den evangelikala inriktningen. Inte bara har rörelsen stöttat honom – den har också påverkat hans politik. När han flyttade USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem, i strid med internationella överenskommelser, sa han: ”Det här är för evangelisterna." De har nämligen en fixering vid Israel, som spelar huvudrollen i deras eskatologiska vision om den yttersta tiden. 

Även i Sverige börjar det få fäste. Musikern Sebastian Stakset har tillsammans med kända kristna som Stefan Swärd, grundat en ny rörelse vid namn Heart of Evangelism. På sin hemsida ber de människor att swisha pengar då de behöver fem miljoner för att finansiera sina kampanjer. Heart of Evangelism tycks dock inte ha någon högernationalistisk agenda, utan fokusera på räddning från kriminalitet genom frälsning.

Tillsammans med den högerkristna tidningen Världen Idag har de publicerat ett magasin som delas ut via Dagens Nyheter i 130 000 exemplar och som enligt uppgift ska få läsaren att tänka ”Men kära nån, här finns ju svaret på förortskriminalitet och på den våldsspiral som ingen tycks kunna stoppa."

Att tron har räddat många människor från kriminalitet och missbruk är väl känt. Ofta är den det enda som fungerar, och att ge människor hopp kan ju vara en bra sak. Men att tron skulle kunna utradera kriminalitet från ett helt samhälle finns det tyvärr ingen forskning som stödjer. Samhällen med hög grad av religiositet har inte lägre grad av kriminalitet.

Vad som behövs är en politik som utjämnar klasskillnader och ett starkt välfärdssystem. Något sådant förespråkar inte evangelikala – tvärtom. 

Förtydligande

• I Kajsa Ekis Ekmans ledare i söndags användes först begreppet "evangeliska". Texten är nu uppdaterad. Mer korrekt är "evangelikala".

Kajsa Ekis Ekman
Kajsa Ekis Ekman 

Är frilansskribent och författare, aktuell med boken Texter 1998-2015, och ledarskribent för Dagens ETC.