Somar Al Naher: Tidö sätter hellre barn i fängelse än fixar skolan

Gapet mellan verkligheten och den politiska debatten har sällan känts större. Häromdagen satt jag på ett föräldramöte tillsammans med ett hundratal andra föräldrar. Skolan hade kallat in områdespolisen och socialtjänsten för att berätta vilka varningssignaler vi ska hålla koll på för att våra barn inte ska hamna i gängkriminalitet.

Vi uppmanades att uppmärksamma om barnen plötsligt får pengar, kommer hem med nya prylar eller förändrar sitt beteende. Socialtjänsten berättade vilket stöd som finns för familjer som känner oro. Alla verkade dra åt samma håll. Men sedan kom verkligheten ikapp.

Efter aulan gick vi till barnens klassrum för samtal med klassföreståndarna om undervisningen, proven och det som händer i vardagen. Där fick vi veta att skolan inte har råd att anställa fler lärare trots att klasserna blivit enorma. På mellanstadiet går det 32 elever i varje klass. En enda lärare ska räcka till alla. Den tysta tjejen. Barnet som mår dåligt. Den som halkar efter. Den som har svårt att koncentrera sig. Den som inte förstår undervisningen. Allt i en ålder när barn går in i puberteten och behöver fler vuxna omkring sig.

Och just här är forskningen tydlig med att barn som misslyckas i skolan löper större risk att dras in i kriminalitet och extrema miljöer.

Något som bekräftas av lärarfackets nya kartläggning. Sveriges Lärare har tillsammans med SCB och Brå undersökt sambandet mellan slutbetyg och senare fängelsedomar för över 600 000 personer. Resultatet är tydligt. Ju fler F-betyg en elev har i nian, desto större är risken att senare dömas till fängelse. Den som lämnar grundskolan utan slutbetyg löper 20 gånger högre risk att senare dömas till fängelse för våldsbrott än den som har godkända betyg i alla ämnen.

Enligt sociologen Alireza Behtoui har bostadspolitiken och skolvalssystemet under lång tid skapat skolor där barn utan ekonomiska och sociala resurser samlas och isoleras från resten av samhället. Samtidigt har inkomstskillnaderna vuxit dramatiskt.

När Vi Lärare frågar honom hur man ska bryta skolsegregationen är svaret lika enkelt som obekvämt:

– Det finns ingen politisk vilja att genomföra de reformer på skol- och bostadspolitikens områden som det skulle kräva. I stället får man försöka skydda ungdomarna i utsatta områden mot kriminalitet och passivitet genom att satsa på skolorna där, inte minst på lärarnas arbetsmiljö så att de vill arbeta kvar, och på föreningslivet och civilsamhället.

Ändå är skolan katastrofalt eftersatt.

Hur ska man tolka det på något annat sätt än att Tidöregeringen skiter i skolan? För regeringen verkar skolmarknaden vara viktigare än barnen.

Redan 2010 pekade dåvarande länspolismästaren Carin Götblad ut skolan som en av de viktigaste faktorerna för att hindra främst pojkar från att hamna snett.

Det är därför den politiska debatten känns så förljugen. Politikerna talar gärna om hårdare straff när barnen redan håller i vapnen.

Men långt tidigare satt många av dem i överfulla klassrum där ingen vuxen hann se dem ordentligt. Vi vet hur gängen ska bekämpas. Problemet är att regeringen hellre finansierar fängelseplatser än klassrum.