Liala Vianden: Epidemins ekonomiska effekter 
hamnar i olycklig radioskugga

Den konservativa oppositionen gör sitt bästa för att nischa in sig och politisera kritiken kring den svenska coronastrategin; Ebba Busch menar att regeringen ”med berått mod” låtit tusentals människor dö, Jimmie Åkesson kräver Tegnells avgång och Ulf Kristersson upprörs över senfärdig masstestning. Utspelen är inte bara inkonsekventa då den egna politiken inte sällan utgjort ett hinder för en effektiv hantering av smittan i och med slakten av välfärden, urholkade arbetsvillkor och begränsningar för regionala skyddsombud. Men mest talande är dock på vilka punkter man undviker att kritisera regeringen – fördelningen av de ekonomiska krispaketen. Och här finns all anledning att ligga lågt.

Medan Hyresgästföreningen larmar om hur ett växande antal medlemmar hör av sig i förtvivlan över att inte kunna betala hyran till följd av de ekonomiska konsekvenserna av pandemin, får näringslivet miljardstöd. Vad vi ser är inget mindre än ett ekonomiskt paradigmskifte från nyliberal, global marknadsekonomi till en statsberoende kapitalism som kräver statligt stöd för att inte gå under. Det vore ett gyllene tilfälle att villkora stödet med krav på motprestationer. Men vid det här laget börjar det verka som om alla progressiva förhoppningar kring skiftet behöver ske med siktet inställt på massiv mobilisering och hård politisk kamp.