Statsministern var skarp i sitt fördömande av V:s agerande och upprepade gång på gång att vi hamnat i den här parlamentariska krisen till följd av att V tillfälligt lierat sig med ett högerextremt parti, Sverigedemokraterna, i och med att de röstade ja till deras misstroendeförklaring.

Några motsvarande skarpa uttalanden mot Liberalerna fällde dock inte statsministern, vilket förvånar.

När Löfven förklarade att januariavtalet fallit, så satte han ord på att det sker till följd av att L inte kunnat acceptera det förslag Centerpartiet la fram, att stryka punkt 44 ur avtalet, om fri hyressättning i nyproduktion. Löfvens milda kommentar: ”Jag beklagar att L avvisade den möjligheten.” Han förklarade också att L var det enda parti som under förhandlingarna om januariavtalet krävde att Vänsterpartiet skulle hållas utanför inflytande och att det skulle stå i avtalet.

Januaripartierna var beroende av stöd från V, och bland de 73 punkterna drog partiet bara upp två röda linjer. När Nooshi Dadgostar i riksdagen förklarade varför hon inte nöjer sig med att parterna förhandlar om hyressättningsfrågan var beskedet tydligt: Därför att det blir en förhandling med en pistol mot tinningen.

Vi såg det hända med frågan om anställningsskyddslagen, Las. Där kom till slut några av parterna överens om ett avtal som jag vill kalla uselt – inte minst på grund av att det även den gången fanns en pistol mot tinningen i form av en utredning som presenterat ett lagförslag som skulle kickat in om inte parterna kunde komma överens. Anställningstryggheten försämrades. Och att det i sig skulle leda till en högre sysselsättning genom att fler företag vågar anställa finns det faktiskt inget som tyder på.

Det har ifrågasatts att misstroendet väcktes redan nu, innan ett skarpt lagförslag presenterats i fråga om marknadshyror. Hyrorna för nyproducerade lägenheter är redan mycket höga och få bedömer att de skulle bli så mycket högre om det blev tillåtet med fri hyressättning i nyproduktion. Det kan alltså inte vara en särskilt viktig politisk förändring. Att L står fast vid att detta inte kan omförhandlas handlar om att det gäller principen – och att ta första steget mot marknadshyror i hela hyresbeståndet. Det är också därför V drar sin röda linje här.

När statsministern resonerade om varför han valde att avgå i stället för att utlysa ett extraval nu, var svaret att det är det mest ansvarsfulla för landet, inte minst för att vi befinner oss i en pandemi. Men han sa också att det visst finns fördelar med ett extraval, den tydligaste är att det nya politiska landskapet får prövas av väljarna, att M och KD kan tänka sig att regera med stöd av SD och även öppnat för ett skriftligt avtal dem emellan. Och så lägger han till, återigen mjukt: ”L är också med där, på sitt sätt.”

Att det blir talmansrundor nu är bra. Det bästa som kan komma ur den här krisen är ett nytt avtal, som i högre grad speglar den politik väljarna röstat fram. Det skulle innebära en förskjutning åt vänster. Att blockera uppgörelser med V är inte rimligt. Låt oss hoppas att Annie Lööf inser det.

När Nyamko Sabuni framträdde i SVT Agenda i söndags kritiserade hon indirekt sin egen partiledarföreträdare när hon sa att det är en chimär att genomföra ett regeringssamarbete som är beroende av stöd från fem partier, men där bara fyra får inflytande och det femte inte får något att säga till om. Det har hon rätt i.

C behöver bestämma sig: Är det värre att kompromissa med ett parti som kräver gratis glasögon åt barn än ett som kräver ”återvandring” och en nationalistisk kulturpolitik?