Lotta Ilona Häyrynen: En stad utan dans och musik är bara en tätare glesbygd

Dagens unga har ännu inte fått uppleva försommarpromenaden från Söders höjder i Stockholm ned förbi Slussen till Gamla stan. Så länge Slussen byggs om förblir sikten grumlig och de som tog studenten här om månaden får vänta ett par år till för att få se Stockholms vackraste ansikte. 

Promenaden ska helst tas i solnedgång eller soluppgång, allra helst på hemvägen efter en mycket sen utekväll som tagit en från söderkrogar till klubb till en soffa. Kanske går man mot en nattbuss, kanske håller man någon i handen. Natten är full av dofter, obegripligt nära en sommaräng trots att man är mitt i staden. Solen klär Gamla stan och Djurgården i en gyllene skrud, från skärgården drar en mild vind med sig ytterligare dofter av tång och bräckt vatten.

Det är inte konstigt att Stockholm är en så besjungen stad. Hetsen, mentaliteten och bostadsbristen är med rätta bespottade, men under rätt omständigheter kan man ändå stanna upp, känna sig riktigt levande och tänka: fan vad fint det är här, ändå. 

Stockholm är verkligen världens vackraste kuliss. 

Frågan är bara vad det egentligen ska få vara fond för. 

Här om dagen smällde nyheten att grannar fått den anrika klubben Trädgårdens bygglov upprivet. Enligt SVT är grannarna tre till antalet. De har stört sig på nattklubbens ljud och vill nu att de ska lägga ned.

SD är det enda partiet i Stockholm som röstade emot Trädgårdens bygglov

Samma öde har drabbat en rad andra musiktempel i Stockholms nattliv. Grannar har tvingat Mosebacke att dra ned volym och tid på konserter, Debaser har utrymts från både Slussen och Medis och musiklokaler i Slakthusområdet hotas ständigt av gnälliga grannar från andra sidan tunnelbanespåret.

Det kan inte sägas tydligare: Stockholm hatar sina människor, eller som Sverigedemokraterna i stadsfullmäktige uttryckt det hela: grannarnas intresse går först – om de är rika nog att ha råd att bo där stadens vimmel i regel är som mest intensivt. 

SD är det enda partiet i Stockholm som röstade emot Trädgårdens bygglov och det enda parti som nu tycker att de tre grannarna har rätt att sabotera hela stadens nöjesliv permanent. Alla andra partier är emot, över fyrtio tusen människor har skrivit under en protestlista mot Trädgårdens nedläggning och resurser har satts in för att försöka rädda klubben – kanske till och med riva upp detaljplanen. 

För vad är ens poängen med en stad om ingen går ut i den? Huvudstaden blir bara landets mest tätbebyggda glesbygd. 

Sedan pandemin har en rad klubbar och danspalats stängt runt om i landet. Klubbdöden har till och med drabbat Berlin där färre går ut och dansar, hyrorna går upp och nattlivet tvingas konkurrera om lokaler med företag som vill bygga nya kontor. I den kampen vinner kulturlivet nästan aldrig. 

Svenska storstäder skulle må bra av kulturella frizoner, det vill säga områden i innerstaden där mer buller, ljud och ljus är tillåtet, ett förslag som faktiskt lagts fram av bland annat Moderaterna i Stockholm. 

Inte ens de vill se en stad som bara existerar som bakgrund åt kontorskomplex och rika bostadsrättsägare i övre medelåldern. 

När Slussen står klar måste nya generationer få ta nattpromenaden hem efter dans. Vi kan inte leva i en stad där vi bara går fram och tillbaka till jobbet.