BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Liknande förändringar har skett förr, och optimisterna menar att vi därför inte behöver oroa oss för mycket över att jobb kommer att försvinna – det kommer nya. Men det är inte förändringen av yrken som håller mig vaken om natten. Arbetsmarknadens funktionssätt är på väg att förändras i grunden, och varken fackförbund, arbetsgivare eller politiker verkar vara med på tåget.
Få har nog missat delningsekonomins etablering. Genom appar i telefonen kan en uppsjö av tjänster utföras av den som vill stå till förfogande. Mest uppmärksammat var samåkningstjänsten Uber pops intåg på en svenska marknaden. En inte helt lyckad lansering som bland annat lett till fällande domar mot förare eftersom det ansågs vara svarttaxiverksamhet. En trend på delningsekonomimarknaden är appar för småtjänster som gräsklippning, enklare flytthjälp och husdjursvaktande. Det är en växande bransch, som i nuläget är helt oreglerad.
Mest explosionsartat har nog den så kallade egenanställningsbranschen växt. Enligt en undersökning som branschorganisationen Egenanställningsföretagen har gjort mer än fyrdubblades antalet egenanställda mellan 2011 och 2015. Detta trots att anställningsformen inte existerar och att de som fakturerar via de här företagen försätter sig själv i en arbetsrättslig gråzon.
Inom flera branscher, främst inom de kreativa näringarna, blir allt färre anställda och för att få utföra sitt jobb kräver arbetsgivarna att människor ska bli egenföretagare. Långt ifrån alla vill starta eget företag, och det är där egenanställningsföretagen kommer in. För den som tar enstaka uppdrag vid sidan om sitt reguljära arbete, eller vill testa att frilansa innan man startar eget, erbjuder de här företagen en tjänst som kan förenkla livet. För den som behöver försörja sig som egenanställd innebär det en stor risk.
Främst är det i relation till a-kassan som den egenanställda kan få problem, eftersom det inte är självklart att den ska ses som anställd. Ses den som söker a-kassa som egenföretagare, har den inte rätt till ersättning. Egenanställningsföretagen menar att den som använder deras tjänster får en allmän visstidsanställning i företaget och därmed har rätt till a-kassa. De olika a-kassorna har här gjort olika bedömningar, och rättsläget är minst sagt oklart.
Egensanställningsföretagen visar upp en bild av vart arbetsmarknaden är på väg. Bort från arbetsgivare och arbetstagare till uppdragsgivare och uppdragstagare. Från trygghet i form av a-kassa, socialförsäkringar och arbetsrätt, till var människa för sig själv. Samhället är inte riggat för den utvecklingen.
I dagsläget är det främst individer som råkar illa ut, de som tvingas från anställningar in i ofrivilligt företagande. Men det är inte otänkbart att sms-anställningar snart kommer att vara ett minne blott. I stället kommer undersköterskor, städare och anställda inom handeln få registrera sig i en app och få uppdrag på dagsbasis som de sedan fakturerar sin uppdragsgivare för.
Vad får dessa uppdragstagare för ställning på arbetsmarknaden? Och vad händer om den som ena dagen klipper sin grannes gräsmatta för att nästa dag vara kommunikationskonsult på ett stort bolag samtidigt som hen hyr ut sin lägenhet via Airbnb blir sjuk, har hen rätt till sjukpenning?
TCO:s tankesmedja Futurion släppte nyligen en rapport om egenanställningar. I rapporten intervjuas några egenanställda, och det är uppenbart att de ser sig själva som egenföretagare. Det är ett problem. De som inte ser sig som en egenanställda kan heller inte organisera sig som sådana, och förlorar därmed möjlighet att påverka sin situation.
I dagsläget är det egenanställningsföretagen som driver frågan om deras anställdas inkludering i trygghetssystemen, för deras affärsmodell håller inte om den leder till att deras användare blir utan skyddsnät. Det engagemanget kan inte de egenanställda räkna med allt för länge.
Den som försörjer sig själv inom delningsekonomins ramar riskerar att hamna utanför det trygghetssystem som byggts upp kring en anställning. Fackförbund har under 100 år arbetat för att nå dit vi är i dag. Genom organisering har anställda nått framgång.
Egenanställda och de som försörjer sig via delningsekonomin behöver göra samma sak, inom etablerade fackförbund eller en egen rörelse. För den här omstruktureringen av arbetsmarknaden har bara börjat. Och goda villkor och inkludering i trygghetssystem är inte något som kommer av sig själv, utan det kräver arbete. Det kräver organisering.
