"Det föds för få barn i Sverige för att invånarna ska räcka till för att tillgodose arbetsmarknaden.”
Det säger generaldirektören för Arbetsförmedlingen.
Antalet elever i grundskolan ökar, och kommer att fortsätta öka. Storstadskommuner letar efter lokaler och platser där skolor kan byggas, och åtskilliga befintliga skolor är överfulla. De lärare som finns räcker inte till för alla elever i alla ämnen. Lärarbristen är stor. Det finns väldigt många barn i skolåldrarna.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
De äldre blir allt fler. De frestar på sjukvårdens och omsorgens kapacitet, särskilt de allra äldsta, ”85-plussarna”, som behöver mycket hjälp.
Det verkar inte vara någon ände på de problem som människor i Sverige ställer till genom att vara för många i en viss ålder, för få i en annan ålder, eller genom att helt enkelt vistas på fel plats. För bostadsbristen är svår i stora delar av landet.
Att beskriva de som bor i ett land i diagram har en lång historia. I slutet av 1800-talet skapade statistiker i Europa ett diagram där de yngsta visas i botten av diagrammet och den tunna toppen bestod av de få som blev 90 år och äldre. På den tiden föddes många barn som dog i unga år, och dödligheten var hög i alla åldersklasser. Basen i diagrammet blev därför bred och toppen spetsig, och ”befolkningspyramiden” kom att bli namnet på bilden.
Men det finns inga neutrala sätt att göra illustrationer av olika grupper i en befolkning. I befolkningspyramiden visas de minsta barnen längst ned och de gamla högst upp. Det ger ett intryck av att de gamla bärs upp av de yngre. De unga framstår i stället som den grund som alltihop vilar på. Om inte basen är stadig så välter ju en pyramid!
Man skulle kunna tänka sig att se de äldsta som kraftfulla heliumballonger som lyfter alla som är yngre än de själva. Eller hela diagrammet som en flygande varelse där breda vingar, i form av medelåldringar gör att flykten blir kraftfull, de äldsta är huvudet och navigeringen, och de yngsta fötterna som gör att landningen blir säker. Fantasier!
Dagens svenska befolkningsdiagram ser inte alls ut som en pyramid, utan som en låg buske. Och i framtiden blir diagrammet allt mer likt en rektangel, ungefär som ett paket frukostflingor. Det avspeglar att de barn som föds fortsätter att leva nästan allesammans långt upp i åren, och att få dör innan de är mycket gamla.
Historiskt har befolkningsförändringar ibland varit dramatiska. Digerdöden drabbade Sverige hela 20 gånger från 1350 till 1700-talet och dödade upp till en tredjedel av hela befolkningen i de första epidemierna. Missväxtåren på 1770-talet gjorde att mängder av människor dog, och svältåren under 1860-talet fick många av de överlevande att emigrera till Nordamerika. Barnen har varit särskilt utsatta för både sjukdomar och svält. Då som nu.
Barn och gamla betraktas med demografisk ekonomisk syn som de grupper som ska bli försörjda av resten av befolkningen. Detta förhållande brukar mätas i en försörjningskvot; man räknar ut hur många barn och gamla det går på 100 personer i mellanåldrarna. Det intressanta med det måttet i Sverige idag är att merparten av de som ska försörjas inte alls är de gamla, utan barn. Om man talar om stor försörjningsbörda bör man alltså tala om barn snarare än om en ”åldringsexplosion”. Det intressanta är att dessa barn sätts till världen av människor som gärna vill ha dem, ta hand om dem, leva med dem. Föräldrar kan man däremot inte välja att ha eller inte ha.
Sverige ligger i Europatoppen i barnafödande, tillsammans med Frankrike, Island, och Irland.
Och nu utpekas alltså detta höga barnafödande ändå som för lågt för att tillgodose arbetsmarknaden. De människor som idag söker sig till Sverige i hopp om ett bättre liv är de som framöver kommer att hjälpa till med arbetsinsatser och framtidsplaner. På samma sätt som de migrerande människorna från Sverige har gjort förr på de platser där de kom att bo.
Och nog är det dags att låta bildfantasin spela när det gäller hur befolkningens sammansättning kan avbildas! Tusentals möjligheter finns, var och en med stark symbolisk innebörd. De efterlängtade barnen avbildas överst, lyfta av de mellangamlas starka armar, och allesammans vilande på de allra äldstas erfarenhetsgrund? En lång vacker urtidsorm, där årskull efter årskull står sida vid sida? Årskullarna som knippen av lyckliga flygande ballonger? Eller som fågelflockar som drar över livshimlen?
Nya bilder av statistiska förhållanden kan verka onödiga, eller obetydliga. Men bilderna påverkar hur vi tänker. En ny uppsättning levande och tankeväckande gestaltningar av sakligt riktiga statistikuppgifter om befolkningar kan spegla förändringar och ge nya idéer. De skulle kunna bli en pyramidal succé.
