Detta besked fick en bekant angående kötider till hyresrätter. 13 år är naturligtvis alldeles för lång tid för den som akut behöver en bostad. De formella vägarna till ett hyreskontrakt framstår för många som ett skämt, en stängd väg. Det är då man får dra igång det stora sökandet. Någon känner någon som känner en skum privat hyresvärd. Någon syster har en kompis som har en kusin som har en svåger som ska bo utomlands i tre månader. Man drivs till att författa en annons som i mångt och mycket liknar en kontaktannons. Alla ens personliga fördelar ska framhävas. Man är skötsam, lugn, givetvis rökfri. Man kan respektera regler. Man svarar uthyrare som vill ha en inneboende, gärna tjej som kan hjälpa till med hushållsarbete.

Det är nästan likadant med arbete. Någon känner någon som känner någon och de söker nog folk, här får du ett telefonnummer här, handskrivet på en papperslapp. Man ringer, och presenterar sig som en flexibel människa som inte är rädd för att jobba hårt och som alltid har en positiv inställning. Man visar framfötterna och lägger manken till. Man är noga med att framhålla att man inte är en sådan som sjukskriver sig eller klagar eller krånglar.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

”Hon frågade om fackliga rättigheter första dagen, det går ju inte.”

Så tog en provanställning slut för den som hade mage att fråga om tillägg för obekväma arbetstider och semesterersättning. När formella vägar till arbete och bostad saknas blir de personliga nätverken avgörande. Att det är på det viset är upphöjd till allmän lag i samtliga karriärstidningar. Man får tips om hur man minglar på bästa sätt och vilka man ska tala med på vilket sätt. Den mest tomma syssla en människa kan ägna sig åt är att ”nätverka”, det vill säga att söka upp och prata med folk för att i framtiden kunna dra nytta av dem.

De personliga egenskaperna, vem du är och hur du för dig, blir viktiga i en värld där grundläggande rättigheter är sedda som en lyx. Alla som har snurrat runt i andra- tredje eller fjärdehands-marknaden, alla de som har behövt fixa ett jobb så snabbt som möjligt vet detta. Ändå finns det två särskilt irriterande myter som framhärdas envist. Den ena är detta mantra om lata ungdomar som inte vill jobba. Att jobben finns men att folk inte vill ha dem. Att annat var det förr i världen, när folk inte var rädda för att arbeta. (En stilla undran är vilken tid som åsyftas? Ibland låter det som om dessa människor som hävdar ungdomens lathet drömmer sig tillbaka till en tid utan fackföreningar och utan något jävla LAS.)

Den andra är att man ska vara glad som överhuvudtaget har ett jobb i dessa tider av arbetslöshet. Hur futtigt betalt det än är eller hur dåliga villkor det än må vara. Man ska passa sig och vara nöjd med denna fantastiska förmån, att någon god arbetsköpare har förbarmat sig över en.

Rätten till bostad och försörjning blir på så sätt något som man kan vinna om man har ett särskilt vinnande sätt. Om man har rätt personliga egenskaper. De som har turen att ha pengar slipper detta. Man kan köpa sig fri från plikten att vara en positiv människa som är flexibel i den grad att man acceptera allt. Det är bara överklassen som tillåts vara excentriska kufar. Alla andra ska se till att behålla rätt attityd för annars går bostaden eller jobbet till någon som är mer samarbetsvillig. Där det formella havererar, kvarstår det personliga. Men det är bara en chimär. Det är naturligtvis inte de personliga egenskaperna som avgör en människas chanser i ett ekonomiskt system som grundar sig på en orättvis fördelning av resurser. Det är ett gammalt borgerligt knep att tala om det lata och bortskämda. Det otacksamma.

Alla dessa rapporter, all denna statistik om klass. Ibland är det som om de inte fanns. Samhällsproblem reduceras till problem med attityd. Om bara de arbetslösa fattade att man måste se lite trevlig ut, om bara invandrarna lärde sig svenska värderingar!

Det är lätt att tänka att man borde skärpa sig, ta sig i kragen och kämpa hårdare. Men det är inte en människas trevlighet som ger rikedom. Det gäller att inte gå på myten om att alla kan bara de vill. Det gäller att gå samman, att veta att du som enskild person har en ganska liten möjlighet att påverka men att det går tillsammans. Att det är det opersonliga kollektivet som på riktigt kan utgöra en motkraft.