Ledare. Birger Schlaug.

2018-06-10 04:00

Det är här och nu som vi väljer väg

Till slut står vi där när lärare ska ange elever och sjuksköterskor ska ange sjuka.

Det är här och nu vi väljer väg. Det är här och nu vi riskerar att gå vilse så att vi glömmer vad vi lärt, vad vi sett och läst om.

Det är här och nu vi riskerar att göra “vi mot dom” till vår helt dominerande tankemodell.

Det är här och nu vi väljer om vi ska ta steg som ger läraren skyldighet att ange barn, sjuksköterskan att ange den sjuke, socialtjänsten att ange den utsatte.

Det är här och nu – närmare har vi aldrig varit - vi är på väg att ta steget in i en samhällsmodell som gör oss alla till del av angivarsamhället. Samhället där det blir en uttalad eller outtalad plikt för medborgare att ange den andre. Ange den andre. Ange. Där vi alla till slut riskerar att bli angivare i hopp om att inte bli angivna.


Rödgrön sjudagarstidning – prenumerera nu!

Den här artikeln kommer från söndagsnumret av Dagens ETC. Som prenumerant får du Dagens ETC sju dagar i veckan – på helgerna rakt ner i din telefon, surfplatta eller dator.

Stöd Sveriges rödgröna tidning genom att bli prenumerant.


Vi har sett sådana samhällen. Angivarsamhällen. Östtyskland, Kina, Sovjet, USA under McCarthytiden. Det är samhällen där civilsamhället krackelerar, där tilliten till varandra dör. Till slut blir det du som blir angiven. För det är så angivarsamhället fungerar.

De små stegens tyranni. Det är så det brukar heta. Steg för steg förändras det som uppfattas som normalitet. Plötsligt blir angiveri normalitet.

Så det är nu det gäller att stå upp. Stå emot. Vägra sätta sig på det sluttande plan som slutar i det vedervärdigaste av samhällen.

Tyvärr har vi det i oss. Det är med vi och dom.

Vi har sett genom historien hur lätt det är att, nästan över en natt, bli förminskade till att se vänner, grannar, familjemedlemmar som dom.

Vi har sett det i forna Jugoslavien, vi har sett det i Nazityskland, vi har sett det genom historien. I hopp om att skydda sig själv blir vi ett vi mot dom.

Vi har det i oss. Och ju mer näring - med vilka syften det än sker - detta synsätt får ju mer kan det gå över styr. Inte enbart i ord och symboler, utan i handling. Vi har det i oss, det gäller att hålla tillbaka det, inte att locka fram det.

När nu Sverigedemokraterna, Moderaterna och andra borgerliga partier mer eller mindre öppet pläderar för angiverisamhällets principer är vi illa ute. Löfvens socialdemokrater är på väg, orden om “den som inte fått uppehållstillstånd ska utvisas” blir skarpare och skarpare och till slut står vi där när lärare skall ange elever, sjuksköterskor ska ange sjuka, socialarbetare skall ange de mest utsatta.

Det må låta hur logiskt som helst, att utvisa de som inte har formell rätt att stanna, men när det blir huvudfråga i det politiska samtalet överskrider vi en gräns där angiveri blir norm och den som inte angivit blir angiven.

Det sluttande planet. Vi sitter där. Nu.

Vanligtvis, i dessa frågor, hedervärda partier vågar inte stå upp, utan faller ner i den fälla som leder till angiverisamhället.

I all vår empati, och den visade godhet som vi alla talar om, finns det där stråket av “vi och dom”. Vi bör se upp med det stråket, inte göda det. Det är ett budskap till Ulf Kristersson och Stefan Löfven.

Ni leker med elden när ni närmar er Sverigedemokraternas retorik, förslag och ståndpunkter.

Ni må hävda hur mycket ni vill att ni har andra utgångspunkter än Jimmie Åkesson har, men resultatet blir detsamma. Ni må hävda hur mycket ni vill att vart och ett av era förslag är logiskt och bra, men hur logiska och bra era pusselbitar än kan vara så växer ett förskräckande bild fram. Bilden av angivarsamhället.

Nej, det är inte att måla fan på väggen. Historien har lärt att det som kan tycka vara rimliga beslut leder till ett orimligt samhälle. Och ni – Kristersson och Löfven – kommer att bli de som får skulden. För ni har backat, ni har legitimerat det parti som bygger hela sin ideologi på idén om vi och dom.

Ni har legitimerat den grundvärderingar som SD stått för sedan bildandet. Man kan till och med säga att de har varit ärligare än ni är, för ni ger sken av att humanism och anständighet kan upprätthållas när ni närmat er Åkessons retorik, förslag och ståndpunkter.

Till slut, på det sluttande planet, har vi att välja att bli angivare om vi inte vill bli angivna.

Därmed är demokrati och all anständighet förlorade.