It's the economy, stupid – så stod det på en lapp som hängde på Bill Clintons kampanjkontor 1992. Frasen har blivit en klassiker. Dra upp de dåliga konjunkturerna, arbetslösheten och all den dysterhet det skapar – så vinner vi valet, ropade kampanjmakarna till varandra. Och den där frasen borde spridas på en badge så att allt vänsterfolk i det här landet kunde gå omkring med den. För även om det låter väldigt ekonomistiskt, att det enbart är pengar som spelar roll, så är det bara ett nytt fokus på den ekonomiska politiken som kan lyfta Sverige och Europa ur den nedåtgående spiral som nu och sedan länge dominerar tänkandet.
Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen, därför att det är så viktigt för att förstå vad som händer och hänt i svensk politik: För många på de nedre stegarna i detta klassamhälle framstår idag Sverigedemokraterna som ett reformparti. Så ser det också ut på andra håll i Europa, i det Danmark där Danskt Folkeparti verkar eller i Frankrike där Front National växer. Dessa partier säger sig vilja satsa på välfärden och jobben och de tycker sig ha gott om pengar att göra det. Tyvärr skaffar de sig sina finansiella muskler genom att driva en brutal och antihuman flyktingpolitik. Det är där pengarna ska sparas in som sedan ska slussas till vård, skola och omsorg. Och det är ingen tvekan om att det där fungerar på massor väljare. På den vänstra halvan i politiken finns, när man i grunden delar en anti-keynesiansk ekonomisk doktrin med borgerligheten, i slutändan enbart de moraliska och etiska argumenten att ta till – mot rasism, mot intolerans och för mångfald och tolerans.