Vad händer den dag produktionsmedlen gör uppror? Och jag menar inte robotar eller avatarer utan att det är vi själva, människor av kött och blod, som i den nya ordningen förvandlats till både produktionsmedel och den vara som framställs genom ”förädling”.

Produktionsmedel är ett begrepp påhittat av Karl Marx; alla redskap som används för att framställa varor och tjänster – från hackan till de modernaste maskiner och fabriker – plus det arbete som människor lägger ner, båda ägda av ”kapitalet eller bourgoisien”, som genom sitt ägande skapar profit, tjänar pengar, medan arbetaren/löntagaren bara äger sin arbetskraft. Den marxistiska idén om revolutionen var att arbetarna/löntagarna själva skulle ta över produktionsmedlen, ta över maskinerna och fabrikerna och på så sätt ta makten över dem och över sin egen arbetsinsats; ägarna behövs egentligen inte. 

Dagens lönsammaste företag, som Facebook och Google, producerar egentligen inga andra varor än information och nyttjare. Och nyttjarna, det är vi! Apple och Microsoft skapar förutsättningarna för att Facebook, Twitter, What’s app, Google och så vidare ska kunna förädla oss till de maskiner och varor de behöver för sin produktion av nyttjare. Affärsidén hos dem alla är att kartlägga oss och sälja ut oss till företag och reklam, utan att skapa jobb. Jobbet gör vi själva, gratis.

I ena ändan av människan stoppar man in reklam och propaganda – i den andra utvinner man konsumenter, hjälpt av de dominerande idéerna att livet går ut på att tjäna pengar, göra bostadskarriär, bilägarkarriär, skönhetskarriär och så vidare. Vägen mellan människa och köpbegär processas av företag à la Facebook. Deras uppfinningsrikedom när det gäller att framställa sig själva som barmhärtiga samariter, som kopplar ihop människor över hela klotet och inte som storföretagare som har själva människan som råämne, affärsidé och produkt att sälja ut är häpnadsväckande; det är vi som är deras moderna ”maskiner”, som på olika sätt fås att vilja förädla oss till säljbara produkter; av propagandan, kallad reklam, uppköpta bloggar, eller ”gilla”-produktion, ett slags kommersiell människohandel, som vi frivilligt antas gå med på i utbyte mot att vi använder deras uppköp av oss, förklädda till ”tjänster”.

2011 hyllades Facebook som förutsättningen för den arabiska våren. Sen denna vår övergått i något som liknar Armageddon är det tyst om Facebooks medverkan: totalt orimliga och uppblåsta förväntningar, som om informationen kunde skapa revolution. Ungefär som Facebooks uppdragsgivare reklamen, som lever på falska förväntningar.

Industrialiseringen av kärleken genom datingsajter. Industrialiseringen av kroppen, genom att visa upp en idealbild och sälja operationer och insprutningar för att människor hoppas att de kan bli som fantombilden osv. De försöker kartlägga vårt innersta, det är den vara de säljer till varandra.    

Jag såg att Facebook nu ska införa fler tyckarsteg och inte bara ”gilla”, presenterat som en gåva till nyttjarna. I själva verket, kommenterade en expert handlar det om att finkalibrera våra personligheter, så att vi ska bli ännu mer säljbara på marknaden. Jag skriver ”oss” men jag håller mig så långt från Facebook som möjligt, för att kunna bevaka dem och inte falla i fällan att börja solidarisera mig med deras kommersiella människohandel.    

Karl Marx menade att ägarna inte behövs, att arbetarna och löntagarna själva kunde överta fabriker och maskiner och därmed också bli ägare av sin egen arbetskraft. Det visade sig, som vi alla vet djupt misslyckat, eftersom de som i Sovjet utsåg sig själva till arbetarnas ledare visade sig vara värre än ”kapitalet och bourgoisien”. Min förhoppning är att internet ska genomföra den revolutionen, fast utan medverkan av självutnämnda ledare eller asociala nätverk; att vi i framtiden kan dela bilåkandet utan Über, ta in hos varandra utan Airbnb. Allra enklast borde det vara att göra sig av med Facebook. Det globala samtalet, delandet per nätet borde ju mer än något vara public service, ägt av nyttjarna – istället för att som nu, nyttjarna ägs och säljs av Facebook. ”Vi” kan alla äga det gemensamt och globalt, ett första steg i folkets globalisering. I detta fall behövs ägarna över huvud taget inte, det gäller bara att nyttjarna inser det. Och det skulle befria oss alla från den groteska, kommersiella övervakningen, den absurda försäljningen av oss och det skulle innebära en fantastisk ny frihet: frihet från reklam, som lägger sig i våra liv och förstör den fria blicken och synen på tillvaron.

PRENUMERERA PÅ ETC HELG

Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.