Johan Jenny Ehrenberg: Den stora lögnen bakom eljättarnas eviga prishöjningar

Det skulle ju inte kunna hända men nu händer det. Igen. De nätbolag som levererar el till ditt hem höjer sina priser med tio till 30 procent. De hittar på nya avgifter som effekttaxa där du får betala ett pris baserat på några enstaka timmars högt uttag, inte på den verkliga importen du haft under månaden. Startar du spisen vid fel timme kan det bli hundralappar i extra avgift.

De inför extra avgift för de solcellsägare som gör stor klimatnytta (och nätnytta) genom att lokalt exportera mer el än de konsumerar. De höjer de fasta avgifterna som drabbar småkunder mer än stora och tar numera mer betalt för att överföra el än vad du betalar för själva elen.

Allt detta borde vara politiskt omöjligt. 

Elnäten är privata lokala monopol som ingen kan välja, det finns ingen ”valfrihet” utan kunden är tvungen att bara acceptera nätbolagens priser. Eller leva utan el. Samtliga politiker och regeringar som försökt hantera detta sedan avregleringen på 90-talet, har misslyckats. 

När de alla höjer vanliga kunders priser så skapar de också en onödig inflation för hela samhället. 

Trots att vi har en inflation på under två procent har nätbolagen mage att höja priserna med mycket mer, det är inte matjättarna som är de stora bovarna i Sverige vad gäller priser – det är eljättarnas nätbolag. När de alla höjer vanliga kunders priser så skapar de också en onödig inflation för hela samhället. 

Den stora lögnen bakom dessa prisökningar är att de är till för att ”bygga ut elnätet”. Problemet är att det här har man sagt ända sedan 1996 och fortfarande har man inte byggt det nät som klarar klimatomställning och den nya verklighet av billig förnybar elenergi som alla kommuner och bostadsområden kan producera.

Att se nätbolagens utveckling är att se bolag som bromsar omställning och som hindrar låga elpriser genom att flytta intäkterna från produktion av el, till elöverföring. Att de dessutom ägs av stora elbolag gör det hela ännu mer upprörande, vinsterna samlas hos eljättarna som har skapat en stor överproduktion av el vilket borde betyda låga elpriser för kunderna, men elnätspriserna räddar vinsterna och samtidigt kan storbolagen exportera el dyrt till andra länder.

Orimligt att svenska småkunder ska betala överpriser till bolag som har utpressningsmakten i sin hand.

Det är förstås bra att ren el exporteras och ersätter smutsig i andra länder, men orimligt att svenska småkunder ska betala överpriser till bolag som har utpressningsmakten i sin hand.

Samtidigt är detta beteende, dessa prisökningar i nästan desperat takt, också ett bevis på att hela elsystemet håller på att förändras.

Bakom prisökningarna ligger en oro för att affärsmodellen håller på att förstöra sig själv.

Det elpris som diskuteras av politiken är inte det elpris folk får. När man säger att elpriset är 30 öre eller 50 öre per kWh så är det bara en liten del av sanningen. Det verkliga elpriset – med energiskatt, överföringsavgift, effektavgift, fasta avgifter och moms – är i själva verket 2 konor till 2,50 kronor för det mesta.

Själva kostnaden för köpt el är en småsumma jämfört med allt det andra.

Det innebär att ingen kund kan skydda sig genom att försöka byta elbolag, de höga priserna tar de privata elnätsmonopolen ut, vem du än väljer som elleverantör.

Men det här innebär att det på allvar blir intressant för hushållen att göra sin egen el med solens hjälp och dessutom spara den i egna batterilager så man inte i onödan exporterar ut på elnäten. Ju mer en solelsproducent konsumerar av egen el, desto mer sparar hen. Att sälja el för 30 öre per kWh är ju dumt när man sparar 2,50 kronor för en egenanvänd kWh.

Den solrevolution som pågår globalt kommer därför med stormsteg in även i Sverige. Dagens 330 000 små anläggningar kan inom några år vara tre miljoner. Och då gör folk själva mer el än hela kärnkraften.

Det är ekvationen solel plus batteri som ändrar allt.

Inte bara för enskilda, utan med dessa två enkla produkter kan hus knytas samman i energigemenskaper och dela el mellan varandra. El blir då så billig att vi pratar enstaka ören, inte kronor.

Byar kommer kunna koppla bort sig från elnätet, först som några undantag, sedan som en självklarhet när man planerar bostäder.

Det fantastiska i att man snabbt kan flytta el från Norrland till Malmö via elnäten, blir ju mindre fantastiskt när man istället kan flytta lokal el några hundra meter till grannar. 

Det enda som skulle kunna hindra den här utvecklingen är om vi istället förstatligade hela elnätet och flyttade el till den verkliga kostnaden (några ören) och inte till de vinstmaximerade prissystem som finns idag.

Att Tidö-partierna skulle göra det är otänkbart eftersom ett billigt elnät, styrt av samhällsnytta, byggt med sol och batteri också innebär stoppad kärnkraft.

För oppositionen borde frågan vara enkel, det är öppet mål, ingen väljare gillar det system som byggts idag. Men för S försvåras frågan av att pensionsfonder som AP-fonderna, AMF och Folksam äger ett av de största elnätsbolagen, Ellevio, ihop med en kanadensisk pensionsstiftelse. Problemet är att priset man betalade för bolaget (man köpte från finska Fortum) är så hisnande att det knappt går runt trots de höga elnätspriserna.

Kunderna betalar alltså inte för elnätskostnaderna i sig hos Ellevio, man betalar för överpriset när bolaget bytte ägare.

Så det mesta talar för att inget händer i elnätsfrågan, politiken gör inget, priserna kommer stiga allt mer, kunderna kommer bygga upp andra lösningar och Sverige får se en gemensam infrastruktur erodera.

Men jämfört med annat som avreglerats och privatiserats finns här en enkel positiv lösning.

Sol och batteri.