Annie Hellquist: De som rymmer från förvaren gör rätt

Under 2019 och 2020 kommer antalet förvarsplatser i Sverige byggas ut. I M och KD-budgeten öronmärktes 100 miljoner extra till den redan påbörjade förvarsutbyggnaden där de 357 platser som fanns i början av 2018 skulle bli 935. Detta är något som inte diskuteras särskilt mycket. Det har blivit så självklart att människor låses in i utkanten av våra städer. Det är som att vi har glömt den mest grundläggande frågan. Är det okej att fängsla människor som inte har begått ett brott? Och om vi är beredda att göra det, när och under vilka förhållanden?

Sverige har återkommande fått kritik för förhållandena i förvaren. FN:s kommitté mot tortyr har riktat skarp kritik mot att Sverige håller människor förvarstagna under alldeles för lång tid. Förra året kritiserades svenska förvar i en rapport från EU-kommissionen, där det bland annat gick att läsa att brottsmisstänkta ”till och med har mer fri rörlighet”. Röda Korset släppte en rapport om barn i förvar som visade att det finns starka bevis på att förvarstagande har en djupgående och negativ inverkan på barns hälsa och utveckling – också när det gäller korta perioder eller tillsammans med sina familjer. JO kritiserade förra året förvaret i Kållered för att avskiljning, det vill säga isolering av personer, ibland så länge som upp till tre dagar användes i bestraffande syfte. I många fall berodde avskiljningen på psykisk ohälsa hos den förvarstagne.