Roya Hakimnia: De marockanska gatubarnen är Sverige 2016

De flesta av de marockanska gatubarnen i Sverige sökte en gång asyl här. Fem procent av de cirka 1 000 som sökte fick ja, jämfört med 80 procent av de asylsökande ensamkommande barnen från Afghanistan eller Syrien. De som fick nej kunde inte ta sig någonstans, de är kvar här eller i andra länder i Europa, därför att de inte har några föräldrar som kan ta emot dem, därför att det inte finns värdiga barnhem i Marocko. Många bryr sig nu inte ens om att söka asyl, de vet ju svaret, och hamnar direkt på gatan.

Människan har fria val, sägs det. Men de marockanska gatubarnen visar om några vilken lögn detta är. Och att man inte ”kan bara om man vill”. För visst klarade de att ta sig ur landet och ta sig över till Europa. De lyckades arbeta svart bland annat i jordbruksindustrin i södra Europa. Men sedan kom den ekonomiska krisen, och jobben försvann, den tvingade dem norrut, där också demokratin skulle fungera bättre, hade de hört. Inte hade de kunnat veta att landet de anlände till precis höll på att genomgå en ful metamorfos. Istället för att avlägsna sig från sin mörka historia, valde detta land att närma sig den, genom vräkningar av EU-migranter, genom registrering av romer, genom att urgröpa asylrätten.