Inte så bråttom. 

Det tycks mig som om alla de politiker som motionerar i ämnet, samt de kvinnoorganisationer som krävde detta på Dagens Nyheters debattsida den 8 mars, missar någonting.

Och det är de våldsutsatta kvinnorna.

De är ganska många.

En våldsutövande man är sällan intresserad av att ta ansvar för barnet. Han är inte heller alltid lämplig att göra det, särskilt inte ett så litet barn som en sex månader gammal bebis. Att föra över föräldraförsäkring med tvång till honom innebär inte att han därför kommer att ta hand om barnet på bästa sätt. Utan enbart att pengarna överförs till hans konto. Mamman kommer i många fall känna sig tvungen att vara hemma ändå, för att se till att barnet har det bra – vilket leder till att hon är hemma, utan inkomst, tillsammans med en våldsutövande man och en liten bebis. Mannen kan lata sig eller jobba svart, pengarna kommer in på hans konto, kvinnan får ta hand om barnet. Vart ska hon ta vägen? Reformen riskerar därmed att låsa in kvinnor i våldsamma relationer, utan någon inkomst och möjlighet att ta sig därifrån. Särskilt inte om mannen har betalt på pappret för att vara hemma med barnet, vilket innebär att han ju rimligen måste ha tillgång till det. 

När jag skriver och frågar flera av de organisationer och politiker som kräver denna reform, säger de att det ”självklart" inte ska gälla för kvinnor som lever under våld.

Men hur ska kvinnorna kunna bevisa det? Ska de ringa till Försäkringskassan och säga: Hej, min man är våldsam, jag skulle vilja att ni sätter in pengarna på mitt konto?

Försäkringskassan kommer förmodligen att kräva att få se ett domslut på att mannen har fällts för misshandel. Något sådant existerar så gott som aldrig under en relation, eftersom kvinna tenderar att anmäla då relationen tagit slut.

Organisationerna och politikerna svarar mig då att i de fall en man utsätter en kvinna för våld, borde vårdnaden tillfalla henne, och därför kommer hon få hela föräldraförsäkringen.

Något mer verklighetsfrämmande har jag inte hört.

De menar alltså att en gravid kvinna – som i de flesta fall är ihop med mannen som gjort henne gravid – ska gå till polisen och anmäla mannen för misshandel, vänta på att förundersökningen blir klar och att åtal kanske väcks, få en dom i fallet, ta domen och med den ansöka om vårdnad, vänta på en utredning i frågan, ha sådan tur att hon får vårdnaden – vilket sällan eller aldrig händer – och allt detta innan barnet fyller sex månader! 

Det här går ju inte och det fattar alla som tänker på det. När barnet är så litet tänker kvinnan på en enda sak och det är att hon hoppas att det ska gå att rädda relationen för barnets skull och att han ska ändra sig. 

Lägg till att vi är långt därifrån att en våldsutsatt kvinna får vårdnad om barnet även om det finns en dom. Vad som diskuteras för tillfället är ju att man KANSKE ska ändra lagen i de fall då en man bevisligen har mördat barnets mamma, så att han inte får vårdnaden då han släpps från fängelset. KANSKE. Men att alla våldsutsatta kvinnor skulle få vårdnad – där är vi inte än. I Sverige idag anser man ju att en våldsutövande man är precis lika bra pappa som vem som helst, för att det han gjort mot mamman har ingenting med hur han behandlar barnet att göra.

Troligen kommer alltså reformen om individuell föräldraförsäkring att komma före eventuella förändringar på det planet. Den är ju också inte lika kontroversiell, eftersom den i praktiken innebär en överföring av pengar från män till kvinnor. 

Och vad har vi då?

Tusentals våldsutsatta kvinnor som blir inlåsta i ett inferno utan någon inkomst. 

Att dela på föräldraledigheten är en jättebra idé i fungerande, jämställda relationer. Det är också fullt möjligt att göra i dessa relationer redan idag. Men tvinga inte våldsutsatta kvinnor att göra det.