Ledare. Andreas Gustavsson.

2020-01-26 03:00
Bild: Dagens ETC / Markus Schreiber/AP/TT
Puffetikett
Dagens ETC

Därför är det rätt att låta miljardärer betala klimatskatt

För den som vill hitta den fossila ekonomins förövare är Davos en lika säker observationspunkt som Kumla-bunkern är för den som vill studera utövare av våldsbrottslighet.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Greta Thunberg reste till Davos igen. Jag förstår det, bara möjligheten – hur osannolik den är – att någon av klimatkrisens värsta marodörer skulle lyssna gör det värt att besöka den lilla alpbyn och örfila samtliga i rummet. Hon säger det som måste förmedlas, med det eftertryck som kommer ur att miljoner människor senaste året har manifesterat för att omställningen måste ske nu.

Alla applåderar. Som de applåderar! Handflatorna rodnar, det studsar som pistolskott mellan konferensväggarna. Alla älskar Greta.

Det finns givetvis inget falskare.

För den som vill hitta den fossila ekonomins förövare är Davos en lika säker observationspunkt som Kumla-bunkern är för den som vill studera utövare av våldsbrottslighet.

Bankerna som lånar ut pengar till olja, gas och kol.

Fossiljättarna som lovar gröna investeringar men fortsätter på exakt samma sätt som alltid, med sikte på den allra sista droppen.

Bilföretagen som med kniven mot strupen kanske lanserar elmodeller, men som ändå fortsätter sälja allt tyngre och törstigare dieslar.

Techentreprenörer som positionerar sig som det nya, progressiva men som sitter djupt fast i affärsuppgörelser med det gamla, destruktiva.

Politikerna som subventionerar bort vår framtid, som signalerar förändring men i allt väsentligt håller det ohållbara om ryggen.

Medierna som lanserar klimatsatsningar men alltjämt tjänar grova pengar på sin symbios med annonserande fossilbranscher.

Miljardärerna.

Ja, alltid miljardärerna.

Var det något jag sa? undrar nederländske journalisten och historikern Rutger Bregman på Twitter, apropå att han i år inte är inbjuden till Davos. Det är en retorisk fråga. För när han var där förra året blev det riktigt dålig stämning. Bregman fick nog, han vägrade spela med när andra knappast ens vågade snudda vid den åtgärd som faktiskt skulle kunna göra skillnad vad gäller att bromsa både klimatkrisen och ojämlikheten.

”Skatter, skatter, skatter! Allt annat är skitsnack.”

Bregmans poäng var – och är – att den som tjänar astronomiskt mycket – Jeff Bezos hade halvåret för den omgången av Davos dragit in runt 80 miljoner kronor varje timme – ska bidra mer, betydligt mer.

Han passerade uppenbarligen gränsen.

Ingen kan klappa som en falsk miljardär.

Ingen kan sura som en förtörnad miljardär.

Ken Goldman, tidigare finansdirektör på Yahoo, klagade över att panelen var ”ensidig” och efterlyste en konstruktiv dialog ”bortom skatter”.

Bergmans svar:

”Det är som en konferens för brandsoldater där ingen får prata om vatten.”

Miljardärer reser till Davos – med privatjet – för att låtsas att de inte är miljardärer, att de har mer sublima syften med sin existens än att bygga vidare på sin förmögenhet.

Det är kotteri, det är fåfängans fyrverkerer.

Med smältande glaciärer som fond.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Davos lyckas sprida uppfattningen att det är ett banalt argument att påstå att de som har mest skulle kunna bidra mest vad gäller mänsklighetens största utmaningar.

Det är inte så enkelt.

Men tänk om det är precis så enkelt.

Vad har vi att jobba med?

För att sammanfatta de senaste månadernas nyheter och rapporter:

• 2019 ökade världens 500 rikaste sina förmögenheter med 12 000 miljarder kronor, enligt Bloomberg.

• Den rikaste procenten av jordens befolkning som är rikast har tillsammans mer än dubbelt så stor förmögenhet som 6,9 miljarder människor, enligt Oxfam.

• 2 153 dollarmiljardärer äger mer än de 4,6 miljarder människor som utgör 60 procent av jordens befolkning, enligt Oxfam.

• 22 rikaste männen i världen äger mer än alla kvinnor i Afrika tillsammans, enligt Oxfam.

• Om den rikaste procenten betalade en halv procent mer i skatt på sina förmögenheter kommande tio åren, hade det kunnat bekosta 117 miljoner jobb inom välfärdssektorn, enligt Oxfam.

• 1 000 svenskarna med svensk inkomst tjänar totalt 50 miljarder kronor, enligt Dagens ETC.

Miljardärerna vill inte se potentialen.

Men alla vi andra bör seriöst fundera på vad de 500 rikaste skulle kunna göra för att lösa klimatkrisen.

Inte deras vilda planer på att kolonialisera Mars.

Inte deras projekt att fylla atmosfären med partiklar som stänger ute solen.

Inte deras narcissistiska välgörenhet.

Allt handlar om deras förmögenheter.

Som nu uppgår till nästan 60 000 miljarder kronor.

Det skulle göra all skillnad.

Om bara en blygsam skärva fick förvaltas utifrån vad som är bäst för oss alla, över tid.

FN:s klimatforskare säger att man för 3 000 miljarder kronor skulle kunna återställa jordmån för att på så vis binda koldioxid, bromsa upphettningen och köpa mänskligheten några decennier innan vi på riktigt löser krisen.

Det är mindre än vad världens tre rikaste – Jeff Bezos, Bill Gates och Bernard Arnault – har i förmögenhet.

Det är bara fem procent av vad de 500 rikaste äger.

Varför inte kalla det klimatskatt?

Om något är banalt så är det att förbluffande många betraktar det som orättfärdigt att begära att denna privilegierade elit avsätter en blygsam tjugondel för att hjälpa andra än sig själva.

Faktum är att det vore en skälig påföljd.

Samtliga bland världens rikaste har byggt delar av eller hela sin förmögenhet på klimatskadlig verksamhet.

Samtliga bland världens rikaste har en extravagant livsstil som förvärrar krisen.

Rika har svårt att knyta an till medmänniskor, känna medlidande och förstå kollektiva behov.

De behöver vår hjälp.

Klimatskatt är det minsta vi kan begära av dem som begår planetmord.

Klimatskatt är ett sätt att ge miljardärerna ett positivt sammanhang.