Vad valresultatet i söndags betyder för Sverige och svensk politik är en fråga med många osäkra svar. Vem sitter i regering med vem och hur länge? Hur ska demokratiska partier och vi samhällsmedlemmar i allmänhet stoppa den politiska rasismen? Inget vet säkert. Men något är tydligt: De Nya Moderaterna är slut. Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, de sista kvarvarande arkitekterna, har kastat in handduken. På högerkanten väntar en eftervalsdebatt som redan börjar kännas mörkblå.
I Sveriges näst största parlament är Moderaterna dock fortfarande störst: Landstingsfullmäktige i Stockholm förblir blått.
Moderaterna backade visserligen (enligt valnattsresultatet) med 8,7 procentenheter, till 28,2. Men Socialdemokraterna stannade på 26,4 och hade tillsammans med övriga rödgrönrosa partier marginella framgångar. Trots alla larm från personal som arbetar inom sjukvården och alla dyra misstag i kollektivtrafiken har Christer G Wennerholm, Torbjörn Rosdahl och Filippa Reinfeldt vunnit förtroendet igen.
Det är obegripligt. Hur kan nästan en av tre av de som bor i Stockholms län mena att Moderaterna är det bästa alternativet? Vilka är de här väljarna? En närmare titt på valresultatet bekräftar ett par av mina fördomar. Moderaternas riktigt höga siffror kommer från områden som Alvik, Bromma, Kungsholmen, Danderyd, Lidingö, Nacka, Täby och Vaxholm. Även i de här områdena backade Moderaterna markant, men från väldigt höga nivåer.
Vad beror de fortsatt höga nivåerna på? Är de möjligen utslag av att klass och hälsa hänger tätt samman och att både klass- och hälsoklyftorna har ökat sedan 1980-talet? Folk från Lidingö och Täby behöver kanske inte besöka Moderaternas kaosartade landstingsvård och har ingen anhörig som arbetar där heller.
Vad vet jag. Det är spekulationer. Kanske handlar det om att övriga borgerliga partier är så bleka i landstingspolitiken att Moderaterna kan vara hur dåliga som helst, de vinner ändå. Den rödgrönrosa oppositionen förtjänar dessutom sitt valresultat.
Som i så många val i söndags innebär landstingsvalet att Sverigedemokraterna kliver in, större än Centerpartiet, Kristdemokraterna och Feministiskt initiativ (som inte kom in). De vill bland annat bromsa befolkningstillväxten i Stockholm och att de som arbetar inom vården ”ska kunna kommunicera på god och förståelig svenska”. I övrigt ger det region-politiska programmet för Stockholm intrycket av ett parti som inte kan något om landstingspolitik.
Låt oss hoppas att Moderaterna har bättre smak än att hitta stöd för sin politik där.
