Äntligen, var vi många som kände.

Lagen om eget boende för asylsökande infördes av Carl Bildts (M) regering på 90-talet. Skälen var en kombination av hög andel asylsökande, statliga nedskärningar och någon form av liberal skräck för anläggningsboende. I klassisk högeranda vältrades ett gemensamt ansvar då över på enskilda individer.

De negativa effekterna av ebo är idag slående. Trångboddheten i våra eftersatta förorter har fullkomligt exploderat och allt fler människor lever kvar i ett skuggsamhälle efter ett avslag. Det skadar förtroendet för migrationslagstiftningen och i förlängningen hela offentligheten. Det undergräver rättssäkerheten i asylprövningen. Och det leder till att desperata människor luras och utnyttjas de på det mest vedervärdiga sätt av skrupelfria arbetsgivare.

Att avskaffa ebo-lagen är viktigt, men det kommer inte ensamt lösa segregationen. För att klara den prioriterade uppgiften krävs mer, mycket mer. Främst är det åtgärder utanför migrationspolitiken som behövs. 

Bostadsbyggandet måste öka kraftigt, och kostnaderna för bostadsproduktionen sänkas så att vanligt folk har råd att bo i det som byggs. Arbetslösheten måste pressas tillbaka i hela landet och det måste rensas upp rejält i den flora av otrygga anställningar som präglar många nyanländas väg in på arbetsmarknaden. 

Och skolan. Viktigast är kanske ändå skolan. Varenda unge i det här landet ska få den bästa utbildningen. Skolans kompensatoriska uppdrag måste stärkas. Och det får vara slut med att leka affär med så viktiga saker som våra barns utbildning.

Men migrationspolitiken kan försvåra eller underlätta för snabb integration. Ebo har tveklöst försvårat. För den enskilde asylsökande genom att den hamnat i en lägenhet långt från handläggare, språkutbildning och annat stöd som kan bidra till början på snabbare etablering direkt efter ett uppehållstillstånd. Men också för den familj som vill hjälpa till eller inte kan säga nej när någon från det tidigare hemlandet ber att få bo inneboende. Högst troligt hos en familj som redan innan inte har allt för stora ytor för barnen att leka på, göra läxor i lugn och ro eller ta hem kompisar till.  

Att avskaffa ebo är bra. Om regeringen vill fortsätta förbättra migrationslagstiftningen för att underlätta för integration så vill jag rekommendera att införa permanent uppehållstillstånd som grundprincip. När den som tar sig igenom nålsögat för att få stanna i Sverige välkomnas med en trygg rätt att vistas i sitt nya hemland, så ökar motivationen till att lära sig språket, etablera sig i samhället och ge sin barn framtidshopp. Det är viktigt för den enskilde, men i allra högsta grad också för landet som helhet.

En snabb etablering är en central nyckel för att inte igen begå de misstag som vi idag får betala i form av segregation och ett samhälle med djupa klyftor. För det behövs fler och bättre jobb, en aktiv bostadspolitik och en skola som ger varenda unge den bästa starten i livet. Men, som sagt, också en migrationspolitik som bidrar till, inte försvårar för, integration. Avskaffa ebo och införa permanenta uppehållstillstånd som grundregel är två bra steg på vägen.

Avslutningsvis vill jag markera att det finns en hel del annat i migrationspolitiken som behöver förbättras. Inte av integrationsskäl, utan av ren humanism och medmänsklighet – alltså skälet till att vi överhuvudtaget har en flyktinginvandring. 

Högst upp på den listan står att vidga skyddsgrunderna för vad som ger uppehållstillstånd. Idag är de skrämmande snåla. När mer än 80 miljoner människor är på flykt enligt UNHCR så är Europas nuvarande hållning fullständigt oanständig. Men det är ämne för en helt egen diskussion.