Visst vore det att föredra om världens kunde minimera sin användning av fossila bränslen, till exempel genom en koldioxidskatt, men det är ju inte ”inte säkert att en tillräckligt bred internationell klimatpolitisk överenskommelse kommer till stånd”.
Nu använder de inte sin helsida i borgerliga Dagens Nyheter för att driva opinion för en sådan överenskommelse, utan för att erbjuda en härligt techig nödutgång.
Parasoll i rymden!
Vad är det för fel att satsa alla resurser på att göra det som vetenskapligt förankrade människor vet är absolut mest effektivt för att bromsa upphettningen? Minska utsläppen. Plan A.
Jo, det vore ”alltför riskabelt”, menar de. Därför ska det investeras i forskning. Politikerna får absolut inte peka ut riktning. Men själva har de ett ”lovande” förslag. Spänna segel – ”miljontals små parasoller” – utanför jordens atmosfär – i en Lagrangepunkt, ”ungefär fyra gånger avståndet från jorden till månen” – för att hindra solens strålar från att nå fram till oss.
Härligt techig.
Komplett orealistisk.
Fuglesang och Hassler uppskattar att den sammanlagda storleken på dessa solskärmar skulle behöva motsvara tre gånger hela Sveriges yta. Det här kostar 10 000 miljarder kronor att förverkliga.
Problemet är inte priset.
De har helt rätt i att den sortens summor snabbt kan skrapas ihop, till exempel genom att avsätta en mindre del av den globala ekonomin (850 000 miljarder kronor).
Problemet är inte heller främst risker som att fotosyntesen störs ut eller att haven fortsätter försuras.
Problemet är att den som börjar dingla med plan B direkt bekräftas av en jublande elit – ekonomisk och politisk – som gör vad som helst för att slippa skriva under på plan A, vars själva förutsättning är att det fossila systemet, och hierarkierna som skapats därur, ersätts av något nytt, mer cirkulärt, mindre exploaterande.
Varför sluta bränna fossilt?
Vi har ju alltid Fuglesangs paraplyer.
Han borde veta. Han har ju varit flera veckor i rymden.
Det har inte de tusentals forskare som är knutna till IPCC och samstämmigt säger att den enda möjliga metoden att hantera klimatkrisen är att ställa om till förnybart.
Nej, det är ingen slump att Svenskt Näringsliv propagandaverktyg Fplus genast kastar sig över denna livlina.
Vi kommer tyvärr att tvingas genomlida mer av den här varan.
Bisarra fusklösningar.
Geoengineering.
Den ena värre än den andra.
Som att flytta hela jorden längre från solen med hjälp av kärnvapen.
Som att skydda européer mot smältande isar genom att anlägga en 50 mil lång mur mellan Skottland och Norge, samt en 16 mil lång mellan Frankrike och England. ”En möjlig lösning”, menar den ansvariga forskargruppen, som alltså vill skapa en enorm damm i Atlanten. (Intressant här är att projektet skulle kosta berörda länder 0,1 procent av deras sammanlagda BNP årligen under två decennier. Spännande, tycker liberaler – som annars gnyr av smärta så fort det viskas om offensiv klimatbudget.)
Eller att Bill Gates vill skymma solen bakom ett moln av kemikalier.
Eller att miljardärerna Jeff Bezos och Elon Musk (Fuglesang tänker sig att hans parasoll ska transporteras med Musk-raketer) spinner megalomana drömmar om kolonialisering av andra himlakroppar.
Alldeles oavsett hur bisarra förslagen blir kommer det alltid finnas marknadsliberaler som kastar sig över dem, plötsligt övertygade om att nästa fat olja kan kvittas mot något innovativt underverk som befinner sig någonstans mellan skissblocket och experimentstadiet.
Du vet hur mycket de älskar koldioxidlagring.
Det är bara början.
Den störda ekvationen ser nämligen ut så här.
Ju värre klimatkris, ju starkare krav på klimatpolitik, desto mer entusiasm för idéer vars enda beständiga värde är att styra bort vår uppmärksamhet från det självklara svaret.
Fossila utsläpp skadar oss här och nu, förstör redan framtiden.
Vad ska vi då göra?
