Men nej, fuskjournalisten Rebecca Weidmo Uvell lyckades inte. Den här gången heller. Allt föll platt. Som det brukar göra när hon är framme. Hon råkade i alla fall inte bildsätta med grodan Kermit denna gång, ett numera klassiskt haveri. 

Expos granskning publicerades, tidigarelagd, nu med massiv publik, som agerade efter den helt sunda logiken att det som en multimiljonär – vars förmögenhet byggts på skolpeng – vill stoppa måste vara värt att läsa. 

Så hur följer Hans Bergström upp sin måttligt framgångsrika krishantering?

Han kliver rakt in i Sveriges största morgontidning – den han själv brukade vara chefredaktör för, men det var länge sedan, när han ännu respekterade det journalistiska uppdraget – och han drar på sig en mycket stor och mycket kränkt och mycket friskolefluffig offerkofta. 

Att det slussas stiftelsepengar till högerblaskor som ägnar sig åt antisemitism förklaras med att han och Barbara bara vill att vi alla ska få mer av ”upplysning, forskning och utbildning” samt ”mångfald och bredd i det svenska medielandskapet”. Han hinner hylla klimatförnekaren Lennart Bengtsson – ”stort värde för samhällsdebatten” – innan han försöker bemöta detta med antisemitism, alltjämt en besvärlig sak för borgerliga som annars har släppt på det mesta vad gäller rågång gentemot högerextrema föreställningar. 

”Det berör mig djupt att bli anklagad för antisemitism. Genom hela mitt liv har jag bekämpat antisemitism och rasism”, skriver Hans Bergström och ber allmänheten läsa en essä om liberalismen som han författade för 38 år sedan.

Okej.

Men…

Ingen har anklagat honom för att vara antisemit. 

Däremot har många reagerat på det som framkommer i Expos granskning, nämligen att hans pengar – som började som våra pengar – har gått till aktörer som bland annat sprider idén om ett orkestrerat folkutbyte och bagatelliserar Sverigedemokraternas nyssnazistiska förflutna.

Koftan åker fram för att han läst vad Isobel Hadley-Kamptz skriver om honom i Dagens Nyheter, men hans replik bemöter inte i sak, utan fabricerar ett drev som inte finns. Det här gör han för att Hadley-Kamptz identifierar precis alla hans bevekelsegrunder. Det finns ju bara en. Det handlar inte om upplysning. Inte heller om Sveriges ”fria och goda framtid”. Nej, det är business. Cashen som ska in. Hans Bergströms enda funktion är att optimera förutsättningarna för Internationella engelska skolan, IES.

”De där fria vinstuttagen är emellertid helt beroende av Sverigedemokraternas välvilja. Det är inte länge sedan som enträgen uppvaktning från lobbyister och organiserade näringslivsföreträdare lyckades få SD att svänga i frågan om vinster i välfärden, och därmed möjliggöra Tidöregeringen”, skriver Isobel Hadley-Kamptz.

Hans Bergström är en simpel lobbyist.

Väldigt många har tyvärr ägnat alldeles för många år att låtsats som om han vore en gullig, excentrisk filantrop som tjänar högre syften än sin egen rikedom. Men nej, familjen äger idag fortsatt 14 procent – värde: 330 miljoner kronor – av IES, efter att Barbara Bergström sålt av till amerikanska riskkapitalister för 900 miljoner. Ett riktigt lågvattenmärke var när Dagens Industri kallade honom ”engagerad i skoldebatten”.

En simpel lobbyist kan vara en framgångsrik lobbyist. Det gäller i högsta grad Hans Bergström,, som konsekvent verkat för att skattemedel fortsatt ska slussas till privata koncerner som, med få begränsningar, gör vad de vill med pengarna.

När det passar konspirerar han med Sverigedemokraterna: ”Det är dags att välta bordet!” skrev han till Linus Bylund på den tiden – 2014 – då de flesta fortfarande vågade kalla rasister för rasister.

När det stundar val så varnar han för det socialdemokratiska ”kommunistväldet”. 

När det behövs skriver han säljig content för IES som hamnar direkt på ledarplats i Svenska Dagbladet.

Hans Bergström är Barbaras högra hand. Men hon kan själv också. Som när hon häromåret i Dagens Industri tyckte att ”coronaviruset brutit ner alla hämningar hos vänstern” eftersom vänstern inte respekterar att hon med IES – ”något privat finansiellt motiv fanns överhuvudtaget inte” – förändrat ”tusentals levnadsöden” och räddat ”alla dessa pojkar med invandrarbakgrund som varit vilse i tonåren”, utan att ”familjen behövde betala en enda krona”.

Snälla.

De är inga debattörer, inga experter, inga pedagoger.

De är däremot välfärdsindustriellt grovt förmögna.

Hur verklighetsfrånvända de faktiskt är visar sig i den senaste krishanteringen.

Vad har de egentligen i vattnet där borta i Boca Raton, Florida?

Men de har fått hållas. Tycka här, tycka där. Konspirera överallt.

Alldeles, alldeles för länge.

Vi har gjort dem snuskigt rika.

Och tvingas som tack för hjälpen lyssna till deras evinnerliga gnäll.

Offerkoftan sitter så illa.

Den är, om någon tvivlar, precis lika blåbrun som regeringens politik, den som Bergströmarna önskat sig och metodiskt verkat för.