Ledare. Ulrika Lindahl.

2019-05-14 03:00
Puffetikett
Dagens ETC

Bensinupproret borde vara ett fördelningsuppror

Jag vill se ett bussuppror. Landsomfattande protester och manifestationer för rätten till en fungerande kollektivtrafik även på glesbygden – ledare av Ulrika Lindahl.

En miljon arter hotas av utrotning. Naturvårdsverkets siffror för förra året visar att koldioxidutsläppen ökar och miljöorganisationer kräver att Sverige gör som andra länder i världen och utropar klimatnödläge. Det här var några av nyheterna förra veckan.

Samtidigt. Hundratusentals bilister i Sverige i ett upprop mot de höga bränslepriserna.

Bilisterna planerar aktioner runt om i landet med banderoller och bilkorteger i rondeller för att skapa uppmärksamhet.

Sverige har fått sin egen variant av de gula västarna. En rörelse som protesterar mot att kostnaderna för att ställa om samhället drabbar de som inte har några alternativ.

Bensinupproret 2.0, som gruppen heter på Facebook, startades av Janne Berglund i Borås efter att bensinpriset steg över 16 kronor litern. ”Bensinpriset är ett problem för dem som måste ha sin bil för att åka fram och tillbaka till jobbet”.

På bara en månad har gruppen fått över 400 000 medlemmar. Hittills ska en majoritet vara kvinnor. Ensamstående mammor som måste köra sina barn till olika aktiviteter drabbas hårt när bensinpriset stiger, säger Angelina Blohm Bokenhielm som är en av gruppens administratörer till SVT. Enligt gruppen blir bilåkandet en klassfråga och de som drabbas hårdast är de som bor utanför de stora städerna där avstånden är långa och där det inte finns alternativ som kollektivtrafik och cykel.

När Aftonbladets krönikör svarar på Bensinupproret med att säga att ”det är inte en mänsklig rättighet att leva på landet” blir reaktionerna starka i gruppens kommentarsfält. Elitism. Förakt för landsbygden. Och ”det är heller inte en mänsklig rättighet att bo i storstan.”

Och ja, faktum är att de med låga inkomster i glesbygden är de som drabbas hårdast av höjda bensinpriser. Det är lätt att sitta med en hög lön i storstaden, där bussen eller tunnelbanan går var femte minut, och säga att vi måste ha höga bensinskatter för att rädda klimatet. Men faktum är också att vi måste ha höga skatter på fossila bränslen. Vi måste få ned bilåkandet med bensin och diesel i tanken. I Naturvårdsverkets siffor över koldioxidutsläppen under 2018 ser vi att inrikes transporter (där privatbilismen ingår) vid sidan av industrin är den allra största källan till utsläpp. Och de ökade förra året.

Vi kan inte fortsätta att köra bilar drivna på fossila bränslen. Vi skulle ha slutat för länge sedan. Bensinpriset är alldeles för lågt med tanke på effekterna.

Men vi kan inte låta dem som inte har några alternativ stå för hela kostnaden.

Bensinupproret utgår tyvärr ifrån den situation som vi har just nu, men skulle behöva utgå från hur det borde vara. När de kräver sänkta bensinskatter för att det inte finns bussar idag så blir deras protest bakåtsträvande och kan avfärdas med att de som har anslutit sig inte förstår allvaret. Det ser vi också i den motgrupp som har skapats under namnet Bensinupproret 3.0 och som kräver höjda bensinpriser. Protesterna borde istället handla om fördelning och krav på att få alternativen på plats nu så att det blir möjligt för alla att göra rätt val.

Jag vill se ett bussuppror. Landsomfattande protester och manifestationer för rätten till en fungerande kollektivtrafik även på glesbygden. Gärna helt skattefinansierad för att ge alla möjlighet att åka. Jag vill se ett eluppror. Protester för att staten tar ansvar för att bygga ut infrastrukturen av laddstationer för elbilar även där avstånden är som längst. Jag vill se ett bilindustriuppror. Ett uppror som tar ansvar för att bilindustrin avvecklar de ohållbara bilarna och satsar på att producera elbilar till ett pris som fler kan klara av. Och jag vill se ett skatteuppror. Stoppad trafik och stora strejker för att få dem som släpper ut mest att också betala mest för omställningen, nämligen industrin och de rika i storstäderna.

Vi behöver inte mindre skatt. Vi behöver mer skatt för att klara den jättelika uppgift som vi står inför. Vi behöver förmögenhetsskatter och kapitalskatter. Vi behöver en mer progressiv inkomstskatt och en större och gärna progressiv flygskatt för att få in pengar till kollektivtrafik i hela landet. Till skolor och infrastruktur på små orter. Till sjukhus även i glesbygden så att den som ska föda barn inte tvingas resa fler mil och riskera att inte hinna fram. Till ekonomiskt stöd för ekologiskt, småskaligt och hållbart jordbruk som ger oss tillgång till ren mat och biologisk mångfald. Och till solceller på alla tak så att vi kan avveckla fossil energi och kärnkraft.

Protesterna borde handla om allas rätt att slippa släppa ut.