Andreas Gustavsson: Israels mjuka makt kan avgöra Eurovision

Du minns hur det gick i fjol. Israels deltagare Yuval Raphael, överlevare från Hamas blodiga terrordåd mot festivalen Nova, kom på andra plats. Men hon vann telefonröstningen.

Det har belagts att det här föregicks av en omfattande statlig kampanj där Israel lade ner stor möda, och betydande resurser, på att maximera bidragets genomslag. De europeiska tv-bolagen har inte utrett detta till fullo.

New York Times har sedan grävt vidare och kan – lagom till ännu en infekterad Eurovision, med fem bojkottande länder – avslöja att denna påverkan skett under lång tid. Den utgår från israeliska regeringen. Den har heller inte dämpats. Israeliska diplomater har under vintern kontaktat både politiker och tv-bolag för att diskutera Eurovision.

2018 vann Israel. Då hade regeringen satsat miljonbelopp på marknadsföring i sociala medier. När det 2024 var Malmö som välkomnade Eurovision – Dagens ETC var på plats – blev det betydligt mer, nästan tio gånger mer, slussat via utrikesdepartementet. Israels bidrag, Eden Golan, kom på andra plats när publiken röstade.

Inga konstigheter, enligt Eurovision – som konsekvent vägrat släppa detaljerad data. 

2025 uppmanade Israels kampanj alla att rösta flera gånger på Yuval Raphael, helst 20 gånger, det maximalt tillåtna. Benjamin Netanyahu spred själv budskapet. Parallellt kontaktades grupper i diasporan för att dela det vidare.

Nu har antalet röster sänkts till tio stycken, i utväxling mot att Israel tillåts vara kvar i tävlingen. Allt det här kallar Eurovisions ledning för att ”pereceptionsproblem”, medan de nu bojkottande nationerna gör en annan, nyktrare bedömning. 

Att det handlar om en aggressiv, djupt politiserad påverkanskampanj. 

Att tv-bolag befinner sig i ständig reträtt för att verkligen slippa diskutera folkrätt.

Det är ledsamt att SVT har valt fel väg i allt detta.