Rossana Dinamarca: Bara människoförakt att inte låta Komvux vara öppet för alla

Om mindre än ett år – och om allt går vägen – kommer jag ta min juristexamen. Jag har aldrig varit såhär nära en examen i hela mitt liv (aaahh, hoppas jag inte jinxar detta nu…). 

Jag var inget A-barn i skolan, men det var inte heller så att jag hade svårt, men jag hade väldigt mycket annat på gång och intressen som inte fick plats i skolan. Jag minns till exempel när jag kom tillbaka från ett sommarlov och skulle börja tredje klass. På sommarlovet hade jag varit på mitt första läger någonsin. Det var ett vänsterläger arrangerat av dåvarande VPK:s barnorganisation med tema Nicaragua måste överleva. Jag som flyktingbarn från Chile hade trots min ålder ändå lite koll på det här med diktatur, förföljelse och tortyr, men det jag fick med mig från det här lägret var att det inte bara var något som drabbade vuxna, utan i allra högsta grad barn. Vi kom i kontakt med barn som var barnsoldater i gerillan och riskerade att dödas eller döda. De gick inte i skolan eller lekte med kompisar som jag.