Det börjar bli väl slitet att skoja om vakthundsliknelsen. Men samtidigt är det omöjligt att låta bli. Den är så passande för det bland hundar ganska vanliga fenomenet: en väldigt liten hund, som tror att den är en väldigt stor hund.
Johan Pehrson tror att han är en stor hund. Med ett kraftfullt skall, får han de Sverigedemokratiska tjänstemän han delar korridor i Rosenbad med att rycka till, när de möter hans liberala patos.
Men om man inte får betalt för att företräda partiet Liberalerna ser man bara en väluppfostrad Pekingese, som skäller på kommando. Som när mikrofonerna fångade hur han i en debatt tyst vädjade till Jimmie Åkesson:
”Lite mer tjafs”, viskade han.
Tidöregeringen har fått backa på flera förslag i den så kallade angiverilagen, en lag som utreds, där myndigheterna ska tvingas ange papperslösa till polisen. Alltså att läkare skulle tvingas ange sina patienter och lärare sina elever.
Men nu föreslås en rad undantag – för bland annat vårdanställda, socialsekreterare och lärare. Den fackliga organiseringen och protesternana bland de offentligt anställda förtjänar en mycket stor eloge.
Men Johan Pehrson ser segern som sin egen. Han lyfter angiverilagen som en stor politisk vinst för Partiet Liberalerna.
Den meningen förtjänas att läsa en gång till. En liberal angiverilag är en oxymoron. En självmotsägelse i paritet med att vara hållbarhetschef på ett oljebolag.
För Liberalerna har inte försökt göra det bästa möjliga i en omöjlig situation. Som Karina Cubilla i tidningen Arbetet påpekat är det partiets Liberalernas fel att vi har något som kallas angiverilag överhuvudtaget. Det är de som ser till att Tidögänget får regera. Om de ville skulle vi kunna ha en ny regering – med andra prioriteringar – på plats om en vecka. De gör det här valet, att ge SD inflytande, varje dag.
Det är svårt att se de liberala dragen i de delar av lagen som nu ligger kvar på bordet, även om undantagen förstås är välkomna. Dels har Liberalerna och regeringen redan skapat en allvarlig skada genom att inte vara tydliga från början. Bland annat Rädda Barnen menar att förslaget redan har skadat tilltron till myndigheterna. Barn och familjer som lever utan papper har anpassat sig och vågar inte söka sjukvård eller nödbistånd från socialtjänsten.
SD är också väldigt nöjda med överenskommelsen.
– Vi har fått igenom 90 procent av det vi ville ha, sedan fick vi några grejer som vi inte ens hade frågat efter. Så det är klart att vi är nöjda, säger Ludvig Aspling (SD) till Aftonbladet.
Bland annat kommer polisen få möjlighet att gå igenom mobiltelefoner för att fastställa identitet. SD beskriver att lagen kommer gå "mycket, mycket längre" än den hårt kritiserade Reva-lagstiftningen. Svenskar med utländsk bakgrund kan alltså förebereda sig på att visa polisen innehållet i sin mobiltelefon, om de inte har med sig ID-handlingar på stan.
En annan mysig liberal reform är att 6-åringar ska kunna tvingas lämna fingeravtryck och att de allra flesta myndigheter fortfarande kommer att ha en angiveriplikt.
Samtidigt lyser andra sätt att komma åt skuggsamhället, som att gå efter oseriösa arbetsgivare, med sin frånvaro.
Det jag studsar mest på är dock att SD säger sig ha vunnit saker i förhandlingarna, som de inte vill berätta om ännu.
– Vi har en överenskommelse om hur vi ska gå vidare. Exakt vad som ingår i detta, det kommer vi inte att gå ut med nu. Men vi är nöjda med det som hänt och vi tror att det kommer vara bra för Sverige, säger Ludvig Aspling (SD) till Aftonbladet.
Rädda Barnen är oroliga för att lagen i ett senare skede kommer att stramas åt. Att detta bara är första steget.
Om jag får spekulera är det precis vad jag tror Ludvig Aspling är så nöjd med. Liberalerna har fått in tillfälliga undantag för att blidka opinionen. SD ett löfte att man snart kommer gå längre. De väntar in rätt tillfälle.
Den liberala vakthunden gläfser. ”Lite mer tjafs”, viskar Johan Pehrson bortom mikrofonerna.
