Janan Zapata: Att bli kvar när alla andra åker

Solen skiner och min plan är att ta med mina två yngsta barn ner till stan för att köpa glass. Tålmodigt sitter de i syskonvagnen och väntar på spårvagnen. Den första som kommer är inte tillgänglighetsanpassad så vi får snällt vänta på nästa. Denna spårvagn är “knökfull” som det heter på ren Göteborgska men ombord verkar det inte finnas nåra “goa gubbar”. När jag försöker kliva på vid mittenvagnen ropar föraren ut i högtalaren att så stora vagnar inte får stå i mitten för då blockeras gången. Jag jäktar då fram till den främre vagnen där jag hade kunna kliva på om jag hade haft ett par hjälpande händer och om någon av de passagerare som står på den avsedda barnvagnsplatsen hade makat på sig. Ingen rör ett finger utan stirrar bara besvärat på mig och mina barn. Föraren anser inte att hen behöver kommentera detta i högtalaren utan stänger till sist dörrarna och lämnar mig och barnen kvar på hållplatsen. Lycka till med nästa vagn typ.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS