Krönika

Uppspikad ovanför häxbålet

Sommaren 1995. En 22-årig tjej får en prestigefylld praktikplats på Vita Huset. Ändå är det inte hennes arbetsinsats där som hon kommer att bli ihågkommen för. Hon råkar nämligen bli förälskad i sin chef. Som i sin tur råkar vara USA:s president.

Krönika

Anders Wallén: Avslappningens svåra konst

Jag har varit ute i stora världen igen. Den som finns bortom 70-skyltarna och dit ögat inte når ens om man står på en stege. Den här gången har jag tillbringat en månad på en liten ö i Kroatien, skriver Anders Wallén.

Krönika

Kalle Lind: Inget är så osexigt som gnällvänstern

Den sant progressive blickar framåt – mot ett rimligt Sedan, inte mot ett förljuget Då.

Krönika

Amanda Schulin: Den sockerfria månaden

En månad utan socker. Hur svårt kan det vara?

Krönika

Vill läsa vinnarreportage från förskolan

Makt- och pengasamhället måste genast upphöra, säger Andrea Edwards i den hyllade och omtalade uppsättningen av SCUM-manifestet. Jag och min mamma vandrar ut fnittriga och uppfyllda efter föreställningen. Försöker föreställa oss ett samhälle där pengar inte är avgörande för vårt värde och vår makt.

Krönika

Stötta föreningslivet

Den nya regeringen, som under valrörelsen lovade att man skulle satsa på föreningslivet, släppte sin första budget häromveckan. Det finns inga höjda anslag till föreningslivet, det blev som det har varit i några år nu. Faktum är att skattepengarna som går till föreningslivet inte höjts sen år 2009. Nu säger dock den nya regeringen att anslagen kommer att höjas, under mandatperioden. Fan trot.

Krönika

Katarina Mazetti: Skola utan kreativa ämnen – som att springa på ett ben

Lärare och skolfolk kördes skoningslöst över när alliansen tog bort de obligatoriska estetiska ämnena från gymnasieskolan.

Krönika

Ulrika Lindahl: Befria pojkarna

Just nu är det mycket Star Wars, Stålmannen och Turtles i mitt liv. Varför? Jo, för att jag har en femåring hemma. Och ja, det handlar förstås om en femårig pojke. Helt plötsligt dök de här figurerna upp i hans liv. Och det blev lika plötsligt tydligt vad de här figurerna gör. De lagar inte mat, de kör inte lyftkran och skriver inte på datorn – nej, de slåss. Och pratar med hård röst med någon fiende som ska förgöras.

Krönika

Ensamheten tar livet av oss

Det är långt större risk att dö av ensamhet än av ebola. Social isolering är en lika stark orsak till för tidig död som att röka 15 cigarretter om dagen. Detta blir vår undergång.

Krönika

Stefan Sundström: SJ har blivit som en reklambyrå för flygbolagen

Det är klart att folk på landsbygden måste få köra bil. Problemet är bara att ju färre som åker buss och tåg, ju lättare är det att lägga ner linjerna.

Krönika

Frida Holmqvist: Så botar du ­feministisk depression

Är det 2014 eller 1950? Ibland är det svårt att avgöra när det kommer till jämställdhet. Vi har kommit en bit på vägen men det är en lång väg att vandra. Så lång att jag ibland vill dra ner persiennerna, lägga mig under täcket och snooza tills lönerna är lika, våldtäktskulturen ett minne blott, våldet mot kvinnor i hemmet har upphört och reklamen på stan inte längre till 90 procent består av nakna kvinnor.

Krönika

Linus Fremin: Så kommer rökförbudet, och vår värld går under

Från cigg-köp åt mamma till astmadiagnos och rökförbud. Så här sammanfattar Linus Fremin 19 år i cigaretternas värld.

Krönika

Klara Olander: Det måste vara värt att stanna upp

På psyket håller de ibland korta kurser i medveten närvaro. Det berättade en kompis för mig som själv legat inlagd på USÖ:s psykiatriska avdelning för att hon har haft det svårt psykiskt. Då och då erbjöds aktiviteter för patienterna. En eftermiddag kom två personer i pigga, rosa piketskjortor och bjöd in dem till en stund av mindfulness. De fick sitta på stolar och piketskjortorna talade till dem med lugna röster. De sade: var här och nu. Känn din kropp och din andning. Sedan sade de: Du är värd den här stunden av avslappning. Då började en dam gråta, först bara lite stillsamma tårar, sedan hulkningar, sedan skrik så att hon fick bäras ut av personalen. Min kompis satt kvar och försökte på alla sätt att inte vara här och nu.

Krönika

Föräldrar – öppna ögonen

Inte helt förvånande kanske var jag inblandad i en diskussion på Facebook häromdagen. Jag diskuterar som ni vet både ofta och gärna och så länge de inblandade håller tonen, kan konsten att debattera och inte ballar ur i form av personangrepp och liknande så är det här något av det bästa jag vet. Jag har och har alltid haft starka åsikter och även haft ett stort intresse för att höra argumenten kring och bakom andras åsikter i samma fråga. Ibland får dessa diskussioner mig att tänka i nya banor, men i de flesta fall blir jag inte tillfredsställd om jag inte fått sista ordet. Har flera gånger fått höra att jag skulle bli en utmärkt politiker, så då förstår ni vilken jobbig jäkel jag kan vara.

Krönika

Maud Lagerborg: Vi är egentligen desamma

Varför är det så lätt att skilja på människor och människor?