Amerikanska nationella vädertjänsten skrev: ”Unsurvivable storm surge with large and destructive waves will cause catastrophic damage from Sea Rim State Park, Texas, to Intracoastal City, Louisiana. This surge could penetrate up to 40 miles inland from the immediate coastline, and flood waters will not fully recede for several days after the storm.”
På svenska ungefär: En oöverlevnadsbar stormflod med stora och destruktiva vågor kommer att orsaka katastrofala skador från Sea Rim State Park, Texas, till Intracoastal City, Louisiana. Den här stormfloden kan tränga upp till 60 kilometer in i landet från den direkta kustlinjen och vattnet kommer inte att gå tillbaka på flera dagar efter stormen.
Vattnet utgör största hotet
Det var flodvågen som var det primära hotet. Men eftersom vi har som tradition att gradera orkaner och stormar efter hur kraftigt det blåser så hänger vi också ofta upp oss på vindskador. De ska inte ringaktas, men det är vattnet som står för de riktigt stora problemen.
Människor som omkommer i oväder gör det i större utsträckning till följd av drunkning än till följd av något som vinden orsakat (blir träffade av föremål, träd som faller, hus som kollapsar och så vidare). Samma sak gäller skador på infrastruktur och natur: Det är vattnet som är det stora problemet. Både i det akuta skeendet och framför allt efteråt: Vattnet försvinner inte bara för att vindarna har bedarrat.
Förstör bördig mark
Vattnet gör skada både genom den enorma kraft som den utövar på byggnader, infrastruktur och natur när den väller in. I fallet med Laura så talar man om en flodvåg från havet som initialt är 4–6 meter över havsnivån och kan nå över 60 kilometer in över fastlandet (med avtagande höjd).
Vattnet inte bara välter hus, den underminerar också marken så att hus, vägar, järnväg och annan infrastruktur kommer på sniskan eller riskerar att rasa efter att vattnet sjunkit undan.
Och även om husen inte rasar så är vatten och fuktskador ofta så omfattande att det bara återstår att riva eller kassera hus, inredning, möbler med mer.
Vattnet sköljer undan bördig jord och blandar allt som ligger på ytan och ett par decimeter eller meter ner i marken. Väller det in över förorenad industrimark så tar vattnet med sig gifter och föroreningar till tidigare hälsosamma sjöar, jordbruksmark och dricksvattentäkter.
Men man ska givetvis inte underskatta konsekvenserna av de kraftiga vindarna heller. Vindarna gör situationen efter värre. Platser som kanske skulle vara säkra för stigande vattennivåer blir plötsligt farliga att vara på. Vindarna, och i många fall tryckskillnaderna som uppstår kring byggnader när det blåser kraftigt, river loss tak, väggar och krossar fönsterrutor.
Och så har vi ”flash floods”, intensivt regn som genererar kraftiga vattenströmmar som på kort tid kan förvandla diken, vägar, dalgångar, sänkor och annan låglänt terräng till flodsystem som river med sig allt i sin väg: bilar, bråte, jord, lera, träd och allt som är löst eller lossnar när ett par ton vatten pressar på med hög hastighet. Platser som du trodde var säkra, till exempel gator och gränder förvandlas till ett inferno av förorenat vatten och bråte som tumlar runt som i en fors.
Energi som flyttar sig
Tropiska orkaner är naturens sätt att jämna ut de temperaturskillnader som uppstår till följd av att energin vi får från solen fördelas ojämnt över planeten: Ekvatorn tar emot mer energi än polarområdena (inte för att den är närmare solen, utan för att det är flackare vinkel till solen närmare polerna). Energi flyttar sig mellan olika system och former. Mellan hav och atmosfär och från ekvator mot polerna.
Ju varmare ett system är desto mer energi innehåller det. Temperaturen är ett mått på mängden energi systemet bär på.
Vi människor har genom ansvarslöst beteende släppt ut kopiösa mängder växthusgaser, främst koldioxid, och på andra sätt ändrat tidigare relativt stabila balanser i naturen.
Den nu kraftigt förhöjda mängden koldioxid, 412 ppm till skillnad från förindustriell nivå som var 280 ppm, gör att planeten Jorden inte strålar ut lika mycket energi som vi tar emot. Merparten av denna energidifferens, cirka 93 procent, absorberas av haven (cirka 2,5 procent hamnar i luften och gör att det vi benämner globala medeltemperaturen, stiger).
Ett allt varmare hav gör att det finns mer energi tillgängligt som kan manifesteras som tropiska cykloner. Det är på intet sätt märkligt att orkanerna blir kraftigare, större, varar längre och till viss del rör sig i nya banor. Det är en direkt konsekvens av att vi människor har förändrat systemet.
Eldat skog och kol
Utsläppen av koldioxid kommer sig av att vi gräver upp och sätter fyr på fossilt kol (olja, kol och naturgas). Det näst största bidraget kommer från skövling av skog och förändring av markytor (förbränning av biomassa där man inte låter lika mycket biomassa växa upp igen skapar ett nettotillskott av koldioxid till atmosfären)
Eftersom vi har eldat upp så mycket skog och fossilt kol så har det extrema vädret blivit ännu mer extremt. Ja, det finns såväl direkta som komplexa samband mellan utvinning av fossilt kol och skövling av skog och allt mer extremt väder. Vi har fått den här situationen eftersom vi har betett oss som vi har. Det var inte slumpen, förutbestämt, aliens, solen, ”naturligt” eller hittepå. Det är vi som är orsaken. Vad värre är att kunskapen fanns, men vi valde att inte agera på den.
Fördröjningar i systemen, såväl naturen som våra samhällssystem, gjorde att det under lång tid var frestande, ekonomiskt och moraliskt möjligt att förneka eller ignorera dessa samband.
Det vi ser idag i form av förändrade vädermönster, kraftigare orkaner, större skogsbränder, mer långvarig torka, smältande glaciärer och tinande permafrost med mer, är direkt orsakade av hur vi har agerat de senaste decennierna. Naturen ignorerar inte vad som händer. Men vi kan välja att se det och göra något åt det. Eller fortsätta agera i enfald, förnekelse och utan att ta ansvar. Det går snabbt nu.
