Klimat.

2017-07-22 15:45
  • Prototyp av en förarfri bil. Bild: AP Photo/Matt Dunham
    Prototyp av en förarfri bil.
  • Cecilia Soler Bild: press
    Cecilia Soler
  • Johan Landgren Bild: press
    Johan Landgren

”Det måste bli dyrare att konsumera dåligt”

Elbilsrevolutionen i all ära. I förlängningen är det inte kampen mellan fossilt och förnybart som är det centrala, utan frågan om vad som är en hållbar livsstil. Det menar de experter som Dagens ETC talat med.

Ponera följande. Politikerna vaknar och klubbar igenom miljözoner och elbilssubventioner. Infrastrukturen anpassas till en fordonsflotta på el. Bilindustrin lyckas sänka sina kostnader så att gemene medborgare har råd att byta ut sin fossilbil mot en eldito. Den lyckas dessutom minska sina utsläpp av växthusgaser vid tillverkning av både fordon och batteri.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8


Ponera också att allt detta sker globalt. En dryg miljard fordon idag, kanske två miljarder 2040 enligt prognoser från researchfirman Bernstein, blir till elbilar. Som fortfarande orsakar utsläpp i produktionsledet. Låt säga 60 kg koldioxid per kWh batteri gånger ett genomsnittsbatteri på 70 kWh gånger två miljarder batterier.

Det ger 8 400 miljoner ton koldioxid.

Utsläppsutrymmet sinar

Problemet är att vi enligt IPCC kanske bara har råd att släppa ut totalt ytterligare 485 000 miljoner ton koldioxid om vi ska ha en 66-procentig chans att hålla tvågradersmålet.
Greenpeace och Världsnaturfonden lutar sig mot mörkare siffror: 350 000 miljoner ton. Det finns till och uppskattningar från Yaleuniversitetet i USA som sätter taket vid 100 000 miljoner ton.

Om det är så illa för klimatet som den lägsta uppskattningen från Yale antyder kommer bara tillverkningen av batterier till två miljarder elbilar att sluka nästan en tiondel av det utsläppsutrymme världen har kvar.

Med andra ord: Om världen ska ha en chans att hålla klimatförändringarna i schack bör inte prognosen om två miljarder fordon 2040 infrias. Vilket kommer att kräva en tvärvändning i människors konsumtionsmönster.

Livsstil svår att ändra

Dessvärre är livsstilsförändringar inte något som vi människor är särskilt bra på, enligt Cecilia Soler, docent i marknadsföring vid Handelshögskolan i Göteborg.

– 20 procent. Det är en väldigt ovetenskaplig siffra, men det är den potential jag tror människor har till frivillig livsstilsförändring, säger hon.

Roten ligger enligt henne i konsumtionskulturen. Den är inte bara stark, den har kommit att definiera oss som människor.

– När identitet skapas genom det man konsumerar blir det svårt att ändra sig. Marknaden har blivit den främsta normproducenten. Prylar har alltid förknippats med status, men nu har konsumtionen krupit in i våra själar, säger hon.

För mycket frihet

Hennes slutsats är skoningslös: "Vi har kommit till vägs ände med friheten".

– Normerna är kopplade till priset. Vi köper för att vi har råd. Det måste bli dyrare att konsumera dåligt, att köra bil. Och billigare att åka kollektivt. Utvecklingen är möjligen på väg dit, men det går för långsamt. Det saknas ett modigt, politiskt ledarskap, säger hon.

Om mänskligheten lyckas med detta finns flera alternativ till enskilt bilägande. Det tror Johan Landgren som tillsammans med Roberth Hansson skrivit boken Olja för blåbär – Energi, makt och hållbarhet, där de, liksom i bloggen med samma namn, bryter ned oljesamhället, sätter fingret på dess orimlighet och pekar ut en väg framåt.

– Jag ser inte bilen som det främsta transportmedlet i framtiden. Snarare tror jag på podcars och andra kollektiva lösningar. Vi måste minska antalet bilar, men det behöver inte nödvändigtvis bli så att människor åker mindre bil. I dag står den still 95 procent av tiden. En möjlighet är i stället kollektivt ägande och självkörande bilar som aldrig står still utan åker dit de behövs, säger han.

Många exempel

Exemplen är många. Förutom podcars, det vill säga spårbundna transporter över marken, som redan finns på många håll i världen, kan järnvägsnät byggas ut och antalet elbussar och spårvagnar utökas.
Längre fram i tiden finns också lokala lösningar som kabinbanor och långväga som hyperloopen, ett slags rörpost i megaformat.

En viktig fråga återstår dock. Oljebaronens dagar verkar räknade, men när kommer litiumbaronen till samma punkt?
USA:s motsvarighet till svenska Lantmäteriet har räknat ut att det finns tillräckligt med litium kvar i marken för att räcka i 350 år. Enligt oilprice.com utgår prognosen från dagens produktion, inte från en ökande sådan inför en framtid där allt ska drivas av ett litiumbatteri.

– Det är snarare på kort sikt det stora problemet finns. Priset har gått upp fyra gånger de senaste åren på grund av efterfrågan. Även nickel och andra metaller kan bli svåra att få fram fort nog, säger Johan Landgren.

Resurser ett dilemma

Han är helt på det klara med att det ligger ett dilemma i att tömma jorden på naturresurser, men säger att behovet av en övergång till ett elektrifierat transportnät, bort från oljan, är så akut att krasshet är enda alternativet.

– Vi måste helt enkelt köpa oss tid, säger han.

– Hur som helst tror jag inte vi behöver tala så mycket om kommande resursbrist. Det finns andra områden som blir större utmaningar. Hur vi rör oss, matproduktionen, hur vi bygger hus, hur vi värmer upp dem.

– Men visst, i förlängningen kan vi inte ha ett samhälle som bygger på materiell tillväxt. Det är fysiskt omöjligt. Det kommer att kräva flera planeter och det ska vi nog inte räkna med att vi fixar inom en snar framtid.

Läs vidare på nästa sida: Djupa livsstilsförändringar