När bland annat Danmarks centralbank 2012 införde negativ ränta behandlades det som en sensation och ett tecken på att världen, i finanskrisens kölvatten, var upp och ned. När svenska Riksbanken gjorde samma sak 2015 hade det redan tappat en del av sitt nyhetsvärde.
Idag har vi levt med minusränta i över tre år, och det kommenteras inte ens särskilt ofta längre – ett skolexempel på hur det en gång otänkbara kan bli normalt.
Så vad får det för konsekvenser när pengar är gratis, eller mer än gratis? Forskare menar att Riksbankens politik bara håller finansvärlden under armarna – medan den bygger upp ett berg av skulder och sänker värdet på den svenska kronan, och därmed gör allas våra inkomster mindre värda.
– Minusräntan är en räddningsaktion för det finansiella systemet. Men vad det får för konsekvenser på lång sikt vet egentligen ingen, eftersom vi aldrig haft en likadan situation tidigare, säger Markus Kallifatides, biträdande professor på Handelshögskolan.
– En så här lång tid med extremt låga räntor är ett tecken på att något är osunt i ekonomin. Det tyder på en underliggande stagnation, säger Lars Ahnland, författare till doktorsavhandlingen ”Financialization in Swedish Capitalism”.
Den så kallade styrräntan är Riksbankens ränta på bankernas insättningar, och andra räntor i ekonomin – från sparkonton till bolån till vad bankerna tar ut av varandra – brukar just följa den upp och ned. När den ligger nära eller rentav under noll blir pengar helt enkelt väldigt billiga – det går att ta mycket större lån än annars utan att kostnaden per år blir så stor. Det gör att affärer som annars skulle framstå som olönsamma plötsligt kan se fördelaktiga ut – det verkar rationellt att låna för att köpa på sig olika tillgångar.
– Resultatet är en börsbubbla och en fastighetsbubbla, säger Markus Kallifatides.
Sedan 1990 har värdet på Stockholmsbörsen mer än tiodubblats; idag ligger det en bit över den högsta toppen under it-bubblan runt millennieskiftet.
– Att företagens värde på börsen är så uppskruvat, det leder i sin tur till överdrivna krav på snabb vinst och utdelning, som gör att företagsledningarna ofta inte vågar satsa på långsiktiga projekt.
Men det är de stegrande fastighetspriserna och att det för genomsnittsfamiljer blivit normalt med mångmiljonlån som är den mest uppenbara konsekvensen; svenska hushålls skulder har stigit från runt 75 procent av BNP 1995 till 120 procent idag, medan EU-snittet ligger på 70 procent.
– Det är ett helt skikt av rena spekulanter som håller på i fastighetsbranschen nu, ofta extremt högt belånade, vars hela affärsmodell bara bygger på att priserna ska fortsätta stiga. Det är en instabil situation, säger Kallifatides.
Varningar för en fastighetsbubbla har också kommit från så etablerade institutioner som IMF och faktiskt från Riksbanken själv, som Kallifatides tillsammans med Claes Belfrage konstaterar i rapporten Finansialiseringen av Sverige.
Samtidigt, på de globala finansmarknaderna, förlorar den svenska kronan i värde. I början av maj nådde kronan årslägsta mot euron på 10,70. Enligt Veckans affärer motsvarade det den näst lägsta nivån för kronan sedan 1910. Enda gången som växelkursen nått svagare nivåer är 2008 – då en euro kostade över 11 kronor. Sedan dess har kronan hämtat sig något och euron handlas för 10,34 kronor.
Med låg ränta blir det mindre lönsamt för internationella placerare att äga svenska kronor och tillgångar som svenska statsobligationer, pengar strömmar ur landet, och växelkursen sjunker – mängden pengar som flyttas omkring i valutahandel är nämligen många gånger större och har större effekt än att Sverige exporterar betydligt mer än vi importerar.
På fem år har kronan förlorat 24 procent av sitt värde mot euron och 28 procent mot dollarn. Vilket innebär att inte bara utlandssemestrar, utan alla importerade varor blir dyrare: med 2013 års dollarkurs hade ett kilo kaffe kunnat kosta 70 kronor idag i stället för 80, även om man antar att halva priset består av kostnader inom Sverige som inte påverkas. Svenska varor och tillgångar blir å andra sidan billigare för resten av världen.
– Det är bra för exportindustrin, särskilt branscher som skog och gruvor, inte lika mycket industrin då de företagen också importerar många delar. Det man talar mindre om är att svenska tillgångar blir billiga, vilket gjort att många utländska intressenter köpt in sig i svenska företag. Vad blir konsekvenserna på lång sikt av att köra med en undervärderad valuta i en modern globaliserad värld? Igen, det finns det ingen som riktigt vet, säger Kallifatides.
– Det är ytterligare ett sätt som ekonomin hålls igång, genom att rea ut svensk export, konstaterar Ahnland.
Bland annat Dagens Industri har påpekat att med en undervärderad valuta behöver inte svenska exportföretag anstränga sig att hålla sig konkurrenskraftiga, och att det på sikt håller tillbaka förnyelse och teknisk utveckling.
Men det finns en grupp i samhället för vilken låg ränta innebär ett nästintill bokstavligt penningregn – nämligen finansvärlden. På 20 år har bankernas vinster ökat från 20 till 90 miljarder kronor, och från under en till nästan tre procent av BNP.
– Bankerna har samtidigt kunnat öka marginalen (skillnaden mellan utlåningsränta och den idag nästan obefintliga sparräntan), och öka volymen lån massivt, allt tack vare att räntorna ligger på denna extremt låga nivå, säger Kallifatides.
Riksbanken har också köpt statsobligationer från bankerna.
– Det är också en form av subvention. I stället kunde Riksbanken valt att låna pengar direkt till staten för investeringar.
På en fråga om hur Riksbanken bedömer de långsiktiga konsekvenserna av en minusränta, hänvisar Ulf Söderström, biträdande chef på avdelningen för penningpolitik, bara till bankens återkommande prognoser; den senaste förutspår utan varningar en fortsatt ”stark svensk konjunktur”.
Ändå framgår det att Riksbanksledningen själva faktiskt inte är helt entusiastiska över utvecklingen; Kallifatides och Belfrage går igenom myndighetens skriftväxling och noterar att banken upprepade gånger varnar för uppbygganden av bubblor och hotande skuldberg. Liknande varningar har kommit från internationell affärspress och organisationer som IMF.
– Om folk börjar förvänta sig att bostadspriserna ska falla i stället för att stiga kan de sjunka snabbt. Vissa banker och finansbolag kan bli konkursmässiga när värdet av deras tillgångar faller. Eftersom ingen vet vilka institutioner som är illa ute blir alla oroliga för sina lån och vill ha tillbaks pengarna så snart som möjligt. På det sättet skapas en kedjereaktion i en krasch, säger Ahnland.
Men varför envisas Riksbanken då med att fortsätta låna ut pengar gratis, trots att man inser farorna? Officiellt är anledningen att få upp inflationen till två procent.
– Enligt Riksbanksförordningen ska banken ta hänsyn till penningvärdet och till det finansiella systemets stabilitet. Så det hade funnits utrymme att tolka uppdraget annorlunda. Jag tror att Riksbanken håller sig fast vid inflationsmålet för att det är enklast, och gärna lämnar de svåra och känsliga frågorna om finanssystemet till andra. Ingen vill bli anklagad för att vara den som utlöste en finanskrasch, säger Markus Kallifatides. Jon Weman
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
