Men osäkerheten återspeglar också den kraftiga polariseringen i landet. Den politiska analytikern Peter Hart skriver i Washington Post att ”Amerika numera är två länder”, ett blått och ett rött som glider allt längre ifrån varandra. Enligt en färsk undersökning från NBC-Wall Street Journal anser över 80 procent av amerikanerna att landet är fullkomligt splittrat, vilket nio av tio tycker är ett allvarligt problem. Samtidigt uppger de symptomatiskt att utvecklingen är det andra partiets fel.
I båda läger finns miljontals människor som i praktiken befinner sig i samma prekära ekonomiska och sociala situation, som upplever att deras levnadsstandard minskar, men som skyller allt som är dåligt på den andres politik. Många har pekat ut en tilltagande känsla av maktlöshet som orsak till den politiska polariseringen. Det amerikanska valsystemet är samtidigt i grunden konstruerat för att motverka en politisk reformagenda.
De ärade grundlagsfäderna som skrev konstitutionen hade just frigjort sig från den brittiska kolonialmakten och ville slå sig fria både från överheters inflytande och pöbelns nycker. Mellanårsvalet är en del i det tröga system de konstruerade som kallas för ”checks and balances”, där hela representanthuset och en tredjedel av senaten byts ut mitt i presidentens mandatperiod. Eftersom presidenten och kongressen kontrollerar varandra och kan skjuta varandras reformer i sank är de olika valen ett effektivt sätt att bromsa politiska majoriteter.
För att driva igenom Obamacare behövde demokraterna exempelvis kontrollera såväl presidentposten, senaten som representanthuset. Därefter behövdes högsta domstolens välsignelse och sedan hann den urvattnade reformen knappt sättas i verken förrän Donald Trump valdes och kunde dra i bromsen.
Medan Demokraterna och Republikanerna kastar reformer i huvudet på varandra har den ekonomiska eliten samtidigt knutit allt mer reell makt till sig bakvägen. Genom att pumpa in pengar i det politiska systemet har ekonomisk ojämlikhet förvandlats till politisk ojämlikhet. Fantastiska framgångssagor om människor som lyfts ur fattigdom har blivit allt vanligare i nyhetsmedierna, just för att de blivit så ovanliga i verkligheten. I själva verket ter sig den amerikanska drömmen allt mer som en mardröm. En arbetarlön ligger kvar på samma nivå som för 60 år sedan. För dem utan högre utbildning har lönerna sjunkit. Särskilt manliga arbetare har fått det sämre när industrin ersatts av servicesektorn. Samtidigt äger tre amerikaner lika mycket som hela den fattigare hälften av befolkningen.
Oavsett partisympati är problemet för alla de som halkat efter ekonomiskt med andra ord inte motståndarsidan. Problemet är snarare att både Republikanerna och Demokraterna hållit bakdörren öppen längs med linjerna i grafen ovan.
Inför tisdagens val syns möjligen början till ett uppvaknande där Bernie Sanders politiska rörelse från 2016 fortsätter att ge ringar på vattnet. Exempelvis 29-åriga socialisten Alexandria Ocasio-Cortez, som chockade USA genom att vinna ett primärval mot en etablissemangskandidat i Bronx i somras. Eller Ilhan Omar, som kan bli en av USA:s första kvinnliga muslimska kongressledamöter.
Om de väljs skulle det vara en fantastisk comeback för vänstern i USA och en kraftfull signal till etablissemanget om att vanligt folk vill ha en ny berättelse att drömma om.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
