Det är allvar nu. Ge ett bidrag till ETC Stödfond för att säkra utgivningen av Sveriges enda rödgröna dagstidning. Använd ETC Varuhuset eller:
Swisha: 123 508 754 9
BG: 5372-9141  

– Jag är orolig för att komma tillbaka och vara en mupp liksom. ”Vem fan är du?”. Kultur är ändå ganska mode- och konjunkturbetonat och det är lätt att snabbt bli förra årets smak. Herregud, en vit, västerländsk ex-alkis med ett taskigt ben liksom, säger Martin.

Nykter i tolv år

Nykter har han varit i 12 år nu. Benet är en gammal skada.

– Jag har sprungit för mycket på det när det varit skadat. Det är besattheten som har gett skada.

Pugilist startade under en utbildning i dramatik på dramatiska institutionen som Martin råkade halka in på i 30-årsåldern. Från början var de flera personer, kursare på utbildningen, men efter ett tag blev det mest han själv och sedan dess har han sytt ihop sina ensembler med olika ideella krafter.

– När vi försökte få ihop det som en vanlig grupp så var det ingen som tyckte att materialet var speciellt bra. Det var ingen som var imponerad utom jag själv, menar han.

Med en viss karakteristisk envishet så fortsatte han ändå. Nästa milstolpe för både Martin Theorin och Teater Pugilist var 1995 när John Rohn mördades i Kode av nazister.

– Min bästa vän, som inte lever längre, jobbade på Aftonbladet och han visade mig förundersökningsprotokollet. Bland annat obduktionsbilder. Då hände någonting och efter det blev alla pjäser i någon mån riktade mot nationalism, nazism och sådana grejer. Det var inget jag tänkte ut, utan det blev så.

Pugilist återuppstår

Det är även av samma anledning Pugilist nu återuppstår, säger Martin. De högerextrema krafterna som far runt just nu gör att han inte känner att han har något val.

– Jag kände även behov av någon personlig och konstnärlig upprättelse. Sen att det är val och i ljuset av SD:s framgångar som kommer att bli mycket stora, så är det intressant att skriva om manlighet och fascism. Det är manliga värden och manliga bevekelsegrunder som gör att folk blir Sverigedemokrater.

I ”The raw man”, som pjäsen med premiär i oktober heter, så har Martin gått på djupet med just manligheten.

– Det gjorde jag genom manlighetskurser. De är någon slags antites till feminism och finns på nätet. Det är gurus som genom något mischmasch av new age, lite psykologi och någon slags ”karlakarl-fascism” klädd i intellektuella termer är till för att ge manligheten upprättelse.

Sökt bidrag men inte fått

Genom åren har Teater Pugilist sökt oändliga mängder bidrag och stöd till verksamheten, men allt som ofta dragit nit.

– Kulturrådet har jag sökt i 30 år utan att ha fått något, så det har jag slutat med. Samhället har bedömt att det här inte är tillräckligt viktigt eller tillräckligt bra. Det är en ganska bökig förnedringsritual som gör att man känner sig ganska halvskiten varje gång.

– Det är inte så att de som sitter i olika nämnder och kulturråd är bad guys. Men de skulle inte känna igen ett riktigt konstnärsskap om det hoppade upp och bet dem i arslet.

Han har även försökt att nå ut genom de etablerade, fasta teatrarna i stan.

– Jag har varit uppe och tjatat på Folkteatern, Stadsteatern, Backa, alla. De är inte intresserade, jag har försökt i 30 år. Jag får intrycket att de tycker jag är en knäppgök. Det är ingen som jävlas med en, utan det är mer som den katolska definitionen av helvetet. Ingen jävlas med dig, men ingen kommer att lägga ett finger i kors för dig heller.

Enda undantaget är Teater Uno, enligt Martin. Och det är för att de är den enda gamla proggteatern som finns kvar menar han.

– De andra lägger bara på. Alltså de lägger bokstavligen på luren, eller så är ingen inne och den som svarar får något jagat i rösten. I själ och hjärta är de skitförnäma och vill inte ha att göra med folk längre ner på den sociala skalan. Samtidigt kör de hårt med genus och multikulti, bjuder in Pantrarna med mera. Småborgare kan vi säga, skriv det.

”Det gör mig arg”

Som nämnt så lever sluggern Martin Theorin upp till namnet pugilist, som betyder just boxare. Smockorna viner.

– Det gör mig arg att Göteborgs kommun inte kan backa det här. De som finns på Folkteatern eller Stadsteatern, de kan ju inte skriva. De är tvungna att ta 500 år gamla pjäser. I slutändan handlar det bara om vem du är, inte vad du gör.

I ”The raw man” har Theorin fått med sig Magnus Gudmunson, Åsa Lena Hjelm, Conny Hoberg och Eva Gometz i ensemblen. Själv står han den här gången endast för manus och regi. ”The raw man” har premiär på Teater Uno den 6 oktober och spelas sedan två helger i rad fredag till söndag.