BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Aldrig mer”, ropar alla i kör.
Den brittiske premiärministern Winston Churchill föreslår i september 1946 ett Europas förenta stater, för att kollektivt värna de mänskliga rättigheterna. Två år senare samlas 18 länder i Haag för att diskutera frågan. Redan då blir den splittring tydlig som levt kvar in i våra dagar. Federalism mot mellanstatligt samarbete.
1949 bildas Europarådet. 1952 Europeiska kol- och stålgemenskapen. Den 25 mars 1957 skriver sex länder under Romfördraget, som träder i kraft året därpå.
– Sverige bjöds faktiskt in till kol- och stålunionen. Man tittade förbryllat på inbjudan och skickade vidare till Jernkontoret som inte heller förstod vad det handlade om. Så där dog det svenska deltagandet, säger EU-kännaren Ylva Nilsson.
På 60-talet görs nya försök att föra Sverige närmare Europa. Olof Palme är drivande, men när ingen visar något som helst intresse dör frågan.
Märklig kampanj
Under tiden växer gemenskapen. EEG blir EG. Sex länder blir tolv. Enhetsakten införs. Politiken och ekonomin närmar sig varandra. EG blir EU. Medan Sverige sköter sitt.
– Näringslivet visste precis vad EU handlade om, men i svensk press var det i princip tyst så svenskarna hade ingen aning om vad som pågick. Det kom som en överraskning för många när Ingvar Carlsson plötsligt ville söka medlemskap, säger Ylva Nilsson.
Kampanjen som föregick EU-valet minns hon som märklig. Ja-sidan hävdade att ett nej skulle bli en katastrof för Sverige.Enligt Nej-sidan skulle motsatsen bli värre.
– Det konstigaste jag minns – från seriösa debattörer! – var att alla prostituerade i Holland skulle flytta till Stockholm om vi gick med och att vi skulle tvingas bli katoliker eftersom allt var en enda stor katolsk konspiration, säger hon.
Plånboken avgjorde
1994 står Ja-sidan som segrare. Orsaken är prosaisk, tror Ylva Nilsson. För att vi måste handla, exportera, tjäna pengar för att bygga välstånd. En plånboksfråga, helt enkelt.
En inställning som Karin Svanborg-Sjövall, vd för högersmedjan Timbro, sympatiserar med.
– Jag har rört mig en bra bit från den federalism som jag en gång omfamnade. Nu är jag mer instrumentell i min syn. Fördelarna överväger nackdelarna för både individer och företag. Men jag tror fortfarande att en inre marknad skapar mer än bara pekuniära värden, säger hon.
Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt ser en annan anledning till svenskarnas fortfarande positiva inställning till projektet.
– Vanans makt. EU har blivit det normala, framför allt bland unga människor, som ofta är väldigt internationellt inriktade. Omvänt tror jag att de som är negativa reagerar på detaljstyrning och slöseri med pengar, säger han.
Själv tillhör Jonas Sjöstedt den sistnämnda gruppen. Orsaken är bristen på demokrati, det extrema tjänstemannaväldet, federalismen och att företagens intressen är överordnade till exempel miljön.
– EU agerar protektionistiskt mot omvärlden, via handelstullar mot utvecklingsländer och fiskepolitiken, säger han.
– Det är klart att det finns positiva saker också. Studentutbyten, underlättad handel, gemensamma miljöregler. Men det är sånt som vi skulle haft ändå.
Bygger på kompromisser
Även om Karin Svanborg-Sjövalls och Jonas Sjöstedts ideologier till vardags inte överlappar varandra tycks de kunna enas om problematiken i protektionistiska och regleringsivrande strömningar.
– Samarbetet bygger på att man kompromissar sig fram till en minsta gemensam nämnare. Eftersom Sverige ofta avviker kraftigt är det hål i huvudet att flytta upp frågor som är mest kontextbundna i lokala och nationella kulturer – föräldraförsäkring, lönebildning, abortpolitik – på överstatlig nivå, säger hon.
Sverige i EU
Vanans makt eller plånbokstänkande. Oavsett vilket är svenskarna fortfarande positiva till ett medlemskap. Efter Brexit var 52 procent av svenskarna beredda att rösta ja vid en ny omröstning medan 31 procent lutade åt nej. Vi verkar alltså vara där för att stanna.
– Olika ”spår” borde tillåtas, där länder som vill fördjupa samarbete kan göra det, och länder som inte vill kan låta bli: one size fits all funkar inte. På vissa områden borde vi diskutera med likasinnade om det faktiskt finns områden där EU borde dra sig tillbaka helt, för att kunna fokusera på andra där man faktiskt tillför ett mervärde, säger Karin Svanborg-Sjövall.
– Med tanke på vad som händer i Europa tror jag opinionen kan svänga. EU är en 60-åring med flera hjärtattacker bakom sig. Men så länge vi är där ska Sverige vara en röst för mänskliga rättigheter, fackliga rättigheter och mot högerpolitik, säger Jonas Sjöstedt.
1952 Bildandet
Europeiska kol- och stålgemenskapen bildas. Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Luxemburg och Tyskland låter produktionen av kol och stål kontrolleras av en överstatlig myndighet. Det blir grundstenen till dagens europeiska union.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
1958 Utökat samarbete
EEG-fördraget, även kallat Romfördraget, träder i kraft. Det europeiska samarbetet utökas via Europeiska ekonomiska gemenskapen. Syftet är att skapa en gemensam marknad för alla typer av varor, även tjänster, kapital och personer. Samma år startas Euroatom, ett gemensamt kontrollorgan för kärnenergi.
1968 EG
Den fria marknaden kompletteras med en tullunion och alla hittills klubbade överenskommelser samlas under namnet Europeiska gemenskaperna (EG).
1986 Kvalificerad majoritet
Antalet medlemmar i EG är nu 12. För att effektivisera beslutsfattandet ändras beslutsgången till att kvalificerad majoritet tillämpas inom flera områden, till skillnad från tidigare då enhällighet krävdes.
1993 EU och EMU
Europeiska unionen (EU) bildas. Det innebär att medlemsländerna förbinder sig till mellanstatligt samarbete om utrikes- och säkerhetspolitik samt om rättsliga och inrikes frågor. Samtidigt klubbas bestämmelser om en ekonomisk och monetär union (EMU).
1995 Sverige går med
Sverige blir medlem i EU efter att Ja-sidan vunnit folkomröstningen året före med 52,3 procent mot Nej-sidans 46,8 procent. Drygt 83 procent av de röstberättigade deltog i omröstningen.
1999 Euron
Euron införs som gemensam valuta. Elva europeiska länder lämnar då sina nationella valutor för att i stället införa euron. Valutan är till en början digital, men 2002 kommer fysiska sedlar och mynt.
